Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
666
nils bosson sttj11e.
midt framför honom, vunnit styrka och slagit ut sin blomma
honom omedvetet, men också utan att ban kunnat tänka sig,
att det någonsin kunnat eller skolat blifva annorlunda. Nu
var hon dock borta, vissnad, sprängd i roten . . . det var allt
förbi. Han hade, om så fordrats, för henne velat offra allt,
lif och gods, allt hvad jordlifvet ägde högt och stort och
afundsvärdt att bjuda, — allt hade han velat offra för den lycka,
som lett emot honom från denna blyga blomma; — allt detta
hade ban kunnat försaka, kunnat afsvärja sig, själfva det
halsband, som bar dessa håfvor i sitt sköte, hade ban offrat. . .
Men henne, den sköna mön, att älska henne och att älskas
af henne, — det var en förlust, som öfversteg hans krafter.
Han hade väl sagt henne farväl, det var hans fulla
allvar att icke mera af fri vilja återse henne, hon skulle ryckas
upp med roten ur hans hjärta, denna blomma, som bar den
älskades bild. Men hjärtat består liksom hvarje tempel af
ett yttre och ett inre, ett allra heligaste, och hvad som fått
sin plats här, det ryckes ej upp, det plånas ej ut, hvad så än
förnuft, klokhet och beräkning må besluta. Bilden af Brita
strålade nästan skönare nu än någonsin. Ja, tanken att med
tillhjälp af halsbandet vinna henne uppsteg åter i hans själ.
Och han vände sig om och gick bort mot bordet, där
halsbandet låg.
Men det var borta.
Han studsade, ban for hastigt med handen öfver bordet,
lyfte trälådan, lyfte locket. Men något halsband stod ej att
finna. Han stirrade på platsen, där det legat, han tycktes
vilja genomborra bordet. Men han såg blott platsen, det låg
där icke längre. Nils vände sig ännu en gång om och lät
blicken öfverfara hela rummet. Det hjälpte dock lika litet.
Smycket, som gjort honom så mycket bekymmer, smycket,
som ban själf beslutat afstå ifrån, det var och förblef borta.
Nils gick åter fram till fönstret. Landskapet där
framför låg så leende och fridfullt för lians blick, och där ofvanom
hvälfde himlen sin blå döm. När Nils slog blicken upp, såg
han liksom en eldgnista röra sig högt uppe i rymden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
