Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
682
nils bosson sttj11e.
stund i stugan, hvarunder man hörde hästarna gnägga
utanför samt röster af samtalande. Nils betraktade med
genomträngande skärpa den käre svennens bleka ansikte, det lilla
däraf, som kunde ses. Så vände ban sig till gubben, som
stod vid sidan, och sporde om örtesvennen. Gubben gaf
rörande honom alla de upplysningar, ban kunde, men Brodde
gaf Nils den bästa.
»Det är svennen», sade han, »som var eder styrman på
Hjorten!»
Denna upplysning lugnade Nils betydligt, och han
yrkade icke längre på att taga Brodde med sig. Men ban
började öfverlägga med sig själf, huru lian skulle kunna af
marsken utverka, att denne sven finge stanna på Penningeby,
tills Brodde vore till hälsa och krafter återställd. Detta var
dock svårt att sätta i verket, då det var så sent på natten
och omöjligt att komma till tals med marsken. Men med
denna tanke arbetade ännu hans hufvud, då ban till sist tog
afsked af Brodde och falkenären.
Lyckan tycktes dock en enda gång vilja le mot Nils
denna dag.
När lian kom ut ur stugan för att stiga till liäst och
rida tillbaka till gården, att där möjligen få träffa marsken,
såg han den gröne riddarens hvita mantel framskymta på
andra sidan om svennen, hvilken höll hans häst.
»Hillemo, stolts riddar», yttrade ban, angenämt
öfverraskad, och gick omkring svennen fram till riddaren, »måtte
det vara mig ett godt möte . ..!»
»Ha-ha-ha», skrattade riddaren, »I gören vägen eder lång,
herr Nils...!» och liksom han aflägset velat syfta på hvad
som timat under dagens lopp och varit ungersvennen till sorg,
tillade ban på sitt vanliga vis:
Lögnen var hållen i herreståt,
de månde henne hedra och iira . ..
Och så höll han upp en stund, innan ban tillade:
sanningen fick det spörja så brådt,
stor sorg månde det henne göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
