Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
falkenärens brorson.
681
Brodde slöt tillsammans ögonen, liksom om han ej
kunnat fördraga det ljus, som vid dessa den käre ungersvennens
ord strömmade in i hans själ.
»Tack!» frammumlade han, »tack, herr Nils.»
»Tala icke!» uppmanade Nils, »tala icke; när vi träffas
åter, kunna vi talas vid desto mera.»
Men Brodde lät icke säga sig. Han hämtade sig efter
den rörelse, han känt, och så gjorde han en åtbörd, som om
han velat lyfta den ena handen, hvilken åter vållade den
häftigaste förskräckelse hos den gamle falkenären.
Örte-svennen, såsom han kallade honom, hvilken skött om Brodde,
örtesvennen hade strängeligen förbjudit Brodde den ringaste
rörelse med hand eller fot och äfven att tala. Men nu stod
det ej till att återhålla Brodde.
»Jag trodde», sade ban, »jag trodde, att denna dag skulle
blifva min sista, men den gode Guden har unnat mig att se
eder, herr Nils, den ende, som mitt hjärta längtat efter här
i lifvet, den ende, som jag ock vill offra mitt lif för . . .»
Han tvstnade och samlade sina krafter. Men tanken,
v ;
som nu sprang upp i hans själ, dallrade liksom på hans
hjärtas skäraste sträng.
»Jag dör nöjd», sade han, och tårarna kommo honom i
ögonen, »jag dör nöjd, sedan jag nu har hört af eder egen
mun, att I hållen mig kär och icke förakten mig för det jag
varit med fetaliebröderna ... se, det är mitt arf efter min
fader . . . Skall jag nu lägga ut på det stora hafvet, så vill
jag segla med fröjd . . . och bida eder, herr Nils, när eder
timme slår, och tjäna eder där i det ljusa landet, liksom det
varit min högsta önskan att få bli eder man här i lifvet!»
»Nej, nej, Brodde», utbrast Nils rörd och lade . sin hand
lätt på den sjukes mun, »du måste lefva, tro mig, du skall
blifva frisk igen, och vi skola länge rida tillsammans och
strida mot det onda i världen . . . Tänk därpå, och vet tillika,
att jag vill bedja för dig hos Gud och alla helgon, att du
mande vederfås!»
Åter sänkte sig Broddes ögonlock. Och det blef tyst en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
