Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
NILS BOSSON STUBE.
rymme och klingat friare. Och solen förgyllde de höga
tornspirorna, glänste på metallkorsen och skref på hvarje
fönsterruta, som träffades af hennes strålar, sin flammande skrift
om Guds härlighet, kärlek och nåd.
En af hennes strålar smög sig in genom de små rutorna
i Gråbrödraklostret och belyste där inne ett åldrigt ansikte,
hvars fåror och många hvarandra korsande ärr tillkännagåfvo,
att mannen, som det tillhörde, icke sparat sig i lifvets tummel.
Det var den gröne riddarens anlete.
Han låg där så lugn och tycktes hafva slumrat in efter
en väl använd dag. Men anletet var så blekt, som lakanet
på hans läger var hvitt, och understundom rosslade det till
i bröstet, och det ryckte i ansiktsmusklerna, som om han
ännu i sömnen känt smärta, fast leendet dröjde kvar på
läppen. Och solstrålen tycktes finna mycket behag i detta leende,
så att den sammansmälte därmed, och man kunde icke säga,
om det icke var själfva solen, som i sin lek framkallade
leendet. Kanske sväfvade där små änglar ned från Guds
himmel in på solstrålen och fläktade svalka och frid i drömmen
öfver den åldrige siumrarens. hjässa. Åtminstone spred sig
ett drag af frid och försoning från den leende munnen öfver
hela anletet.
Vid sidan af sängen satt herr Nils Sture, och vid den
sofvandes fötter stod en munk, uppmärksamt följande hvarje
skiftning i det’ dödsbleka ansiktet.
Nils höll i handen och betraktade med vemodsfulla blickar
ett hjärta af smaragd, infattadt i guld och fasthängande vid
en fin guldkedja omkring den gröne riddarens hals. På den
ena sidan af hjärtat stod: Karin Sture; och på den andra:
Fjalar Ormsson. När Nils länge betraktat klenoden och de
två namnen, såg han frågande upp på munken.
Denne nickade och hviskade:
»Jag vet icke, hvarifrån riddaren fått den dyrbara
klenoden, men den föll fram under hans gröna tröja, när jag
skulle sköta såret i går.»
»Och hvad sade han?» sporde Nils.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
