Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GBÖNE BIDDABEN.
17
tårarne brusto honom ur ögonen. Väl kunde den gamle
sjunga om sig, som det stod i visan:
»Här är jag nom en villande fågel,
som sitter nppä liljekvist,
så långt ifrån by, så högt under sky,
så vidt ifrån vänner och fränder.»
Han satt väl på liljekvist, då han fick vara dem nära,
som han höll kär, men kvisten blef till törne och tistel, då
han, ehuru han var dem så nära, måste vara dem så ijärran,
som döden skiljer människa från människa.
Den sofvande slog åter upp ögonen och räckte sin hand
mot Nils.
»Den sången var vacker», sade han, »jag har älskat sång
och strängaspel i mina dagar ... Jag önskade, att jag kunde
höra mera, fast det förefaller mig, som om jag började se allt
annorlunda än -förr ...!»
Nils skyndade att öppna dörren fullt, så att tonerna
kunde fritt strömma in. Fjalar tackade honom med en blick,
i det han fattade hans hand.
»Jag har till sist», sade han, »den bönen till dig, Nils,
att du icke räknar strängt med mig för hvad jag gjort i min
lefnads kväll ...! Din storhet och din ära var dock ytterst
det, som jag ville verka för. ... Ack, den gamle har svårt
att öfvergifva det arbete, som under ett långt lif utgjort hans
enda glädje... Men så kan det vara, att denna din blifvande
storhet, hvarmed jag dock alltid förknippat Sveriges, varit för
mig hvad din morfaders halsband var för fru Bengta ... Jag
har bländats, förtrollats däraf och därför till slut gripit till
medel, som lågo utom min domvärjo . ..! Kan du förlåta
mig det!»
Nils tryckte varmt den gamle vännens hand, och denne
log så tacksam och lycklig därvid, som om han sett
himmelen öppna sig och försoningens dufva sväfva öfver honom och
Karin Stures son. Det hade tydligen gått honom djupt till
hjärtat att tillgripa sådana medel, som då han afstängde alla
underrättelser från Penningeby, och då han, för att förhindra
Testamentet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
