Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
NILS BOSSON STUBE.
konung Karls återkomst, lät herr David Bengtssons torn
gömma sitt framtidshopp. Men det var att betrakta som ett
ytterligare bevis på den fasthet i viljan, hvilken blifvit ännu
mer utpräglad genom hela hans egendomliga ställning i
lifvet och de oräkneliga försakelser, de lika otillräknelig»
huggen, både små och stora, som han måst utstå och uppbära
för att kunna bibehålla densamma. Han kunde hafva tillagt
mycket mer om hvad han gjort så väl sin Karins fader, den
stränge riddaren, herr Sven, som hennes son, såsom då han
återförskaffade den förre det halsband, hvilket fru Bengta
tvenne gånger lyckats få i sitt våld, och då han räddade den
senare undan ärkebiskop Jöns Bengtssons förföljelse genom
att utlofva, det Nils icke skulle gripa till vapen för konung
Karl, något som ärkebiskopen fruktade.
»Kan ock vara», fortsatte Fjalar, »att den sanning, som
under min långa vandring spirat upp för mig, skall gå fram
på andra vägar, än dem jag tänkt mig... Herrans vägar äro
andra än människans. Måhända är det just på den vägen,
som du vill gå, måhända är just där att finna nyckeln till
Sveriges lycka. Uteblifva skall hon dock ej, om hon ock
fördröjes. Man har sagt mig, att någon sport konung Karl till
där ute i Danzig, hvad han väl ämnade göra, om han
återkomme till sitt rike ...»
Broder Andreas, som gått ut, när munken vinkade
honom i dörren, kom nu åter in och ställde sig på sin förra
plats vid riddarens fötter. Denne tycktes vid munkens åsyn
glömma tråden i sitt tal och såg en stund på honom, som
stod med slutna ögon och radbandet mellan händerna, försänkt
i bön, att döma af läpparnes Törelser.
»Hvad svarade så konungen?» sporde Nils, hvilken nu,
när den sårade ej längre så strängt höll på genomförandet af
sin vilja, var vida mer mottaglig för de lärdomar, som den
pröfvade mannen uttalade.
»Konungen svarade: Jag skall fullborda mitt testamente!»
yttrade Fjalar med en skärpa, som var sjuklig.
»Konungens testamente!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
