Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GRÖNE RIDDAREN.
23
»Ja, hans testamente, och hvem vet, om icke det blir det
bästa af hvad konung Karl gjort i sin tid . .. Kanske har
lifvet lärt honom den sanningen, som du icke vill taga från
mina läppar, Nils, att den, som vill upprätthålla ett svenskt
konungadöme, får icke vara konung.»
Hans stämma blef allt svagare och svagare, så att Nils
till slut knappast kunde urskilja orden. Men munken bad
ifrigt och vände på sitt radband, och nerifrån klosterkyrkan
hördes munkarnes sång.
Då reste sig plötsligt riddaren och fäste med ett uttryck
af lycksalighet blicken på ett föremål framme i rummet,
alldeles som om någon stått där och talat till honom ord, hvilka
fyllt hans hjärta med fröjd. Det bredde sig en sådan frid
öfver hans bleka panna, och de stora ögonen lågade af en
sådan egendomlig glans, att man kunde tro honom se framför
sig dödens ängel, som kom att befria honom från hans
pröfningar långa pilgrimsfärd och föra honom till den eviga och
fullkomliga friden och friheten. Hela hans utseende bar
liksom bönhörelsens vittnesbörd, medan munkarne sjöngo:
dimitte nobis debita,
da perenne gaudium!
Slutligen knäppte han tillsammans sina händer och tycktes
bedja, hvarpå han med en suck lutade sig ned mot bädden,
liksom återvändande till sig själf och den värld, där han ännu
dvaldes.
Så förflöt en stund. Då fattade han åter Nils Stures
hand och såg länge på honom, hvarpå ban sade:
»Haf tack, Nils, för hvad du gjort den okände riddaren
... alla de, som i osynlig måtto sett dig, hafva gladt sig
däråt lika mycket, som den okände själf! Nu breder sig ett
ljus, som jag ej kan beskrifva, öfver allt, och jag ser det helt
annorlunda ... gå manligen din bana fram, Nils ... vi träffas
en gång i himmelen hos din moàer .. .! Allt skall blifva godt
... för Sverige och för dig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
