Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HEMLIGHETSFULLE XKÄMARflVENNEN. 27
»Hafven tack, stolts riddare!» utropade han. »Jag visste
väl, att jag vände mig till rätter man!»
»Men sägen mig nu ock, hvad I veten om jungfruns
försvinnande ... David Bengtsson, sägen I. ..! Menen I då, att
han har sin hand med i denna illgärning?»
»Ja, det är David Bengtsson ... Min sven kom i dag
på morgonen med bud och bref från min broder, herr Erik,
och han skrifver mig till, att han genom fpgden på eder gård,
som själf infunnit sig i Uppsala... min broder har nu ock
ett par dagar varit där, innan han från Yäddö drager öfver
till Finland tillbaka igen ... af eder fogde har han fått veta.
om olyckan, och sedan har händelsen velat, att en af hans
egna svenner mött "Mvarhopen och igenkänt en af herr David
Bengtssons folk, fast denne gjort allt för att vilseleda honom
... De redo nedåt Västergötland, hade svennen sagt, och det
var biskop Kettil, som skickat dem.»
»Gud bättre, herr Ivar... jag fruktar för, att
svårigheterna blifva större, än vi nu kunna föreställa oss!»
»Dock skolen I väl själf med folk draga till
Västergötland, herr Nils?»
»Godt och väl... hvar hon än finnes, skall jag väl veta
att hitta vägen till henne. Konung Karls dotter ligger mig
nära om hjärtat, och är det, som I sägen, David Bengtsson
på Ekolsund, som är mästare för denna gärning, så hafven I
visserligen vändt eder till rätter man, då I hafven vändt eder
till mig.» •
»Jag är viss därom och sätter hela min lit till eder.»
Dörrens öppnande afbröt med ens samtalet. Det var
kaniken Helmich, som stack in sitt hufvud.
»Förlåten mig, gode herrar», sade han, »jag trodde mig
här finna min ämbetsbroder, kantorn i Uppsala domkapitel,
mäster Olof.»
. En blixt af vrede lyste i Ivar Axelssons anlete, och det
var synbarligen med möda, som han behärskade sig.. Äfven
Nils fann sig högst obehagligt öfverraskad, men hans ovilja
gick öfver i förvåning, då han såg och hörde, med;hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
