Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
NILS BOSSON STUBE.
mer hennes olycka, gjorde henne genast dyrbar för mig. Men
som jag var konung Kristians man, så fick jag icke synas
här i Sverige, därför sen I mig i denna förklädnad ... Det
var dock en evig olycka, att jag skulle först komma i
beröring med vännerna till ärkebiskop Jöns...»
»De känna eder förklädnad ..,.?»
»De känna mig, och efter hvad min broder, herr Erik,
skrifver mig till, så lärer herr David Bengtsson vara den,
som jag har att hålla mig till i detta ärende.
Nils Stures kind flammade af vrede, men Ivar fortsatte:
»Nu vore det godt och väl, om det vore den enda ofärd,
som på denna tid rammat mig, men I skolen ^desslikes veta,
att mina gods och län i Danmark hänga som på en
silkestråd. Jag måste oförtöfvadt begifva mig till Danmark. Min
broder, herr Olof på Visborg, fruktar ock, att konung Kristian
skall, .om jag icke lyckas ställa honom till freds, lofva
Gotland åt någon annan, så att ön går ifrån vår släkt, om någon
olycka skulle hända min broder... Så stå sakerna, herr Nils,
och I finnen väl, att nu goda råd äro dyra!»
»Hvad viljen I så af mig, herr Ivar?» sporde herr Nils.
»Det ville jag, att jag finge anförtro min kärlek i edra
händer ... Kommer jag väl dit neder till konungen, så menar
jag, att jag snart skall ställa allt till rätta, men hafver jag
ingen här, som räcker mig sin hand i fråga om henne, stolts
jungfrun, som skänkt mig sin tro och därför nu drabbats af
ofärd ofvanpå ofärd, så kunnen I väl finna, huru arm och
olycklig jag är.»
Sorg och smärta talade så tydligt ur riddarens ädla drag,
att äfven ett hårdt sinne kunnat röras däraf. Nils dröjde
icke länge med svaret. Han räckte riddaren sin hand och
sade:
»Hvad jag kan, det vill jag i detta ärende göra för eder,
herr Ivar, allt för den aktning jag hyst för eder sedan skånska
fejden . . . där hafven I min hand!»
Herr Ivar föll Nils om halsen, och det fattades icke
mycket, att tårarna brustit honom ut ur ögonen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
