Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HEMLIGHETSFULLE XKÄMARflVENNEN.
31
nom vill! Hafven tack för eder välmening, kanik Helmich,
men denna gång menar jag, att eder varning är obehöflig.»
»Än om jag säger eder, herr Nils, att dessa Axelssöner
syfta på Sveriges krona .:. Glömmen icke, att herr Olof på
Yisborg seglar i samma farvatten som gamle kung Erik, och
att han visserligen gör skäl för namnet: den orättfärdige.»
»I ären mäkta vred på dessa Axelssöner . .. jag tänker
dock, att I öfverdrifven faran.»
»Det är riddaresed i våra dagar att förakta klokt folks
råd ... dock tänkte jag bättre’ om eder, herr Nils», yttrade
kaniken förtrytsamt. »Jag skulle dock tro, att en ärlig
riddare icke borde inlåta sig med rikets fiender.»
»Det är ock min mening .. . men skulle jag i hvarje
krä-marsven sé en fiende till Sveriges rike, så finge jag se mig
om, af hverii jag skulle få hvad jag behöfver af det ena och
det andra.»
»Hm!» hostade Helmich, »I viljen icke tro mig ...»
Men Nils, som ansåg sig nu hafva gjort kaniken
tillräckligt till viljes och tillika hoppades hafva gjort honom i
afseende på sig fullt ut lika slug, som han var förut,
började åtér vandra mot klostret. Kaniken följde stillatigande,
naturligtvis upptagen af sina tankar, huru han skulle få
riddaren att öppna sitt hjärta, åtminstone så mycket, att han
kunde få kasta en hastig blick dit in.
Den smidige och fyndige mannen saknade dock nu, hvad
han eljest aldrig plägade sakna, — ord, den rätta nyckeln till
hjärtats kammare. Han ansträngde sig förgäfves att finna
både den lämpliga anfallspunkten och vapnet. Han kunde
hafva visat sin välmening med att omtala händelsen med
konungadottern, men han ville icke af andra skäl åter vidröra
detta ämne, ehuru han insåg, att detta ofelbart skulle hafva
fört honom närmare målet.
Så stodo de ändtligen i klosterporten, och de ystra hästarne
gnäggade och frustade af ifver att snart få sträcka ut i det
fria.
Den hvälfda, djupa klostergången sträckte sig mörk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
