Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
nils bosson stube.
»Herr David Bengtsson, säger man, och det har alltid
varit min tanke om saken. Han försvann, när vi höllo
utanför Krokeks kloster om natten på förd norr ut till
Penningeby.»
»Godt, godt... vi skola väl få reda på den saken, när
vi komma till tals med herr Nils.»
Konungen hade mycket att spörja sin gamle trotjänare
om, och det var, som om samtalet utöfvat på dem bägge ett
hälsosamt inflytande, ty den ena. frågan gaf anledning till
den andra, ock konungen tycktes därunder glömma sina
bekymmer, och gubben redogjorde utförligt för allt, såsom
ålderdomen gärna plägar.
Men natten kom, och med den vände bekymren åter till
den gamle konungen, hvilken låg där på sin bädd utan att
få en stunds ro. Och likväl väntade honom den följande
dagen något, som under ett utseende af idel rosor måhända
innebar en större fara än den, som under nattens tysta
timmar beröfvade konungen hans sömn. Men konung Karl var
ej den ende, som drack af det mjöd, hans ovän bjöd, och tog
det för vännedryck.
På morgonen hade flera herrar kommit till staden, och
den stora salen i mynthuset var fylld af män, som ville
uppvakta den återkomne konungen, eller af sådana, som hade
några meddelanden att göra och befallningar att mottaga.
När konungen kom ut, bugade hela skaran lika djupt,
som innan han drog bort, ehuru mången af dem då var med
att förjaga honom, och lika djupt som inför konung Kristian.
Ibland de främste befann sig herr David Bengtsson och något
bakom honom, vid sidan af kyrkoherden i stadskyrkan,
upp-salakaniken Helmich. Konungens blick hvilade ett ögonblick
på den förre, men icke på minsta vis besvärande för honom,
blott så mycket, att riddaren såg, det konungen hade något
på hjärtat, som rörde honom personligen, och herr David såg
helt nöjd ut därvid. Han bedrog sig icke heller.
Sedan konungen afgjort de ärenden, hvilka af
vederbörande androgos för honom, och samtalat något litet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
