Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
nils bosson STURE.
»Emedan min och eder lycka, konung Karl, ville, att jag
en gång skulle kunna visa eder en vännetjänst, som I skolen
minnas ... Jag har räddat eder dotter och fört henne hit i
S:t Klara kloster.»
Nu föll den sista skrankan omkring Nils Sture i
konungens bröst. Och så kär hade han vunnit den ädle
mannen, att, oaktadt hvad som timat sedan deras försoning, han
dock icke ett ögonblick dragit i betänkande att mottaga
honom som en vän och nu verkligen sörjde öfver denna
handling af låg hämnd.
Det var därför nästan med smärta, som han fattade herr
Davids hand och tackade honom för hvad han gjort, sägande,
att han ville nu genast begifva sig till klostret att se och
hälsa sin dotter.
Konungen satte också detta beslut i verket, och när han
kom ut i salen och där såg kaniken Helmich ensam stå kvar
och vänta på företräde, gaf detta anledning till ett fortsättande
af det med riddaren förda samtalet. Det var naturligt, att
kaniken på det förträffligaste sätt i världen bekräftade allt
hvad riddaren sagt.
Och allt dystrare blef den stackars konungen till sinnes
allt mörkare blickade hans stora ögon omkring sig, och han
skyndade bort från den bugande riddaren och den ödmjukt
leende kaniken, som om han trott sig, när han lämnade dem,
skynda bort från sin sorg och sin förlorade tro på
människovärde.
Y.
Faran utvecklar sig.
Belägringen af slottet bedrefs med mycken kraft, och
emedan det hufvudsakligen var lifsförnödenheter, som
fattades, och dessa blefvo ännu svårare att åtkomma, sedan ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
