Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faran utvecklar 810.
65
nungen kommit i besittning af Stockholm, så dröjde det ej
länge, förr än herrarne på slottet började dagtinga med konung
Karl. Bland dessa herrar var Klas Rönnow, den danske
marsken, den fönämste, och han var äfven utom all fråga ett
bland de skarpaste hufvuden på sin tid, måhända den ende,
som i detta afseende kunde mäta sig med den svenske
ärkebiskopen. För öfrigt befunno sig bland de danske riddarne
på slottet äfven tvenne Axelssöner, herr Filip, en broder till
Erik och Ivar, samt en ung herr Erik, som var son till Åke
Axelsson och således broder till Törd Bondes änka och unga
Ingeborg.
Men medan detta försiggick i Stockholm, befann sig
biskop Kettil fortfarande nere i Västergötland, sysselsatt med
att belägra det fasta Axevall och rensa detta stora landskap
från konung Kristians anhängare. Och där visste ännu ingen,
att konung Karl var återkommen till riket. Denne, som väl
visste, att biskopen och de öfrige herrarne, så fort de
sammanträffade med honom, skulle påyrka uppfyllandet af det
villkor, som för honom föll sig svårast, nämligen återkallandet
af sin farligaste fiende, ärkebiskop Jöns, — något som äfven
väl skulle låta sig göra, om han finge de danske herrarne
på slottet i sitt våld, — var heller icke angelägen om att
påskynda sitt möte med desse herrar. Tvärtom trifdes han
rätt väl, endast omgifven af allmogen och höfvitsmännen för
densamma, och önskade ingenting högre än att hinna få allt
afslutadt i Stockholm och dess så godt som ointagliga slott
i sina händer, innan han började vidtaga åtgärder för
uppfyllandet af sitt löfte angående den fångne ärkebiskopen.
Så stodo sakerna, då en svartklädd, helt tunn och mager
man tidigt på morgonen den 23 augusti med så skyndsamma
steg, som en torr och svår, om ett svagt bröst vittnande hosta
tillät, gick gatan fram förbi stadskyrkan och utför brinken
till ett hus invid gamla stadsmuren. Här stodo några
svenner, hvilka hade en oxpanna med horn i gult broderi insydda
på sina röda och gröna liftröjor. Den svartklädde sporde dem
till, om herr David Bengtsson vore att träffa, och då frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
