Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
nils bosson sture.
»Min tro, menar jag icke», sade han, »att den stränge
riddaren vunnit ett fotbräde för sin stolthet, efter som han
icke bevärdigar oss med någon förklaring öfver sitt hastiga
försvinnande »
»Eller ock motsatsen!» inföll marsken.
»Sådan som herr Filip synes mig vara till lynnes»,
genmälde kaniken, »menar jag, att han då i första rummet skulle
hafva kommit hit och utgjutit sin vrede!»
Marsken tycktes icke höra därpå. En småsven kom in
och hjälpte honom axla sin sobelbrämade kappa, och därefter
var han färdig att skynda ned till fartyget.
»I ären en skarpsynt man!» sade han med ett smickrande
leende, i det han tog afsked af kaniken.
VI.
„Det är midnatt!"
Med häftiga steg gick biskop Kettil upp och ned i sitt
rum i det stora biskopshuset i Linköping. Han befann sig
tydligen i ett tillstånd af den högsta spänning och oro. Det
syntes på hans ansikte, det hördes af de brutna ord, som han
då och då lät undfalla sig. Än stannade han midt i sin
vandring och liksom lyssnade, än gick han fram till fönstret
och försvann i dess fördjupning, lutande sig så långt han
kunde öfver fönsterbrädet, och så kom han åter fram och
började sin vandring, stannande vid det minsta ljud, den minsta
knäpp i den gamla väggpanelen.
Han hade, så fort han fick underrättelse om konung Karls
återkomst, skyndat upp till Stockholm, full af glädje och
förhoppningar att nu ändtligen se sig vid målet af sina
sträfvanden. Då hade han på Kolmården vid Krokeks kloster mött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
