- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 3. Testamentet /
83

(1894) Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"det är midnatt!"

83

herr David Bengtsson och hans förhoppningar sjönko med ens
till intet.

Som ett såradt lejon kom han till mötes med konung
Karl, och sådana ord, som den uppretade mannen då sade
konungen, hade denne aldrig hört från en mans läppar.

»Skam och skada hafven I skaffat öfver Sveriges land»,
så hade biskopens ord fallit. »Jag och mina fränder, vi hafva
vågat gods och blod och kallat eder hit från främmande land,
men hvad hafven I gjort, konung Karl? ... Med sorg hafva
vi sport, att I utan vårt minne hafven släppt Sveriges
fiender, och aldrig får Sverige så många och så rike och mäktige
män i sitt våld, nej aldrig! Dock var det vi, icke I, som
belagt dem här i Stockholms by! Aldrig få vi bot för slik
skada, och det säger jag för sanning, att sådan är skadan och
skammen, att vi måga spotta däråt och säga tvy!»

Den hete biskopen hade ej kunnat styra sin vrede, och
så föga förmådde konungen inverka på honom, så litet
bekymrade det honom, att han med detta tal i själfva verket
förolämpade den makt, hvilken nu stod bakom konungen,
nämligen allmogen, att han så godt som uppsade konung Karl
tro och lydnad. Och konungen var sig lik. Han hade i själfva
verket ingenting lärt och ingenting glömt under sin sjuåriga
landsflykt.

De skildes åt allt med en hast,
deras kärleks band då sönder brast,

säger stora rimkrönikan, och lät konungen det brista, utan
att det ens föll honom in, att han måste taga några
försiktighetsmått, eller att hans krona stod på spel i samma stund,
som har,, lät henne ostraffadt hotas.

Det hade sedan gått, som den sluge kaniken uträknat
och anlagt. Biskopen lät genom egen maktfullkomlighet kalla
de danske herrarne tillbaka, och de kommo, emedan biskopen
hotat att i annat fall hämta dem med våld. Och så
uppgjordes eller rättare stadfästes mellan biskopen och den danske
marsken, hvad som redan var uppgjordt mellan denne och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/3/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free