Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
> en syn. 95
ned, och skeppet stötte med brak mot klippan och splittrades
i stycken. Men ännu i döden hvilade konungens blick på
riddaren, och hans skälfvande läppar uttalade: »för sent, Nils Sture!»
Nils vaknade och slog upp ögonen. Kallsvetten stod
honom i pannan, och han måste se sig omkring, innan han
kunde öfvertyga sig om, att han icke befann sig bland det
sjunkande skeppets spillror eller hade det sorgsna, bedjande
konungaanletet gentemot sig.
Men himlen var klar, och vid dörren stod Brodde med
underrättelsen, att hästarne voro sadlade och allt redo till
uppbrott. Det behöfdes icke många ögonblick för Nils att
skynda upp och låta spänna om sig sin rustning. Det gjorde
honom godt att i den stickande stormen få spränga fram på
sin hingst, för att liksom jaga undan den frätande oron i
hjärtat.
På tredje dagen därefter red han öfver bron till
Penningeby.
Men oron följde honom och blef allt större, ju svårare
det var honom att uppträda mot konung Karl, ju lifligare
han tänkte på drottning Karin och på biskop Tomas och alla
dessa, som varit honom kära. Han gick tyst och sluten inom
sig själf, och hans kära husfru, som delade alla hans
bekymmer och visste, huru djupt smärtan huggit sin tand i hans
själ, led jämte honom och letade förgäfves efter medel att
skingra töcknet och vinna solljus och värme igen.
Striden gick snart lös mellan ärkebiskopen och
konungen. Den förre skickade bud och bref öfver allt i landet att
uppresa allmogens sinne, och mångenstädes fick han medhåll,
så att allmogen rustade sig att draga till Stockholm mot
konung Karl. Endast dalkarlarne och uppländningarne stodo
fasta på konungens sida, fastän ärkebiskopen med alla
brukliga ceremonier bannlyste honom.
Därmed gick året till ända, och på nyåret tågade
ärkebiskopen, biskop Kettil, herr David Bengtsson och flera med
en väldig här mot Stockholm, som de genast sökte taga med
stormande hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
