Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
nils bosson sture.
Det lyckades dem dock icke att.taga staden, och snart
inlupo underrättelser, att dalkarlare kommo tågande till
konungens hjälp, och upplandsbönderna rustade sig ifrigt för att
förena sig med dalkarlarne, när de kommo, och anfalla
ärkebiskopen, där han låg i sitt läger utanför Stockholm. Bud
kommo litet emellan till Penningeby om hvad som tilldrog
sig, och där rådde bland svennerna den åsikten, att deras
herre blott väntade på dalkarla*nes ankomst för att.i spetsen
för dem rycka ned till konungens undsättning, en åsikt, som
i deras ögon vann fullkomlig bekräftelse, då en vacker dag
några dalkarlar infunno sig på Penningeby och där hade étt
långt samtal i enrum med herr Nils. Den ende, som var
fullt invigd i förtroendet och sålunda visste, att ingen kunde
i detta fall mindre än herr Nils själf afgöra hvad som skulle
ske eller icke, var Brodde, och äfven han delade sin herres
tanke.
Då hade konungen redan börjat underhandla med sina
fiender. Biskop Kettil och herr Ivar Gren hade mot gisslan
varit inne i staden för att underhandla, och sådan
tillgifvenhet för konungen rådde nu hos Stockholms svenska
befolkning, att en stor folkhop stormat ffam emot biskopen, så att
han, om icke konungen själf kommit emellan, svårligen
kommit ifrån den resan med lifvet. Man visste ock på
Penningeby de villkor, som genom biskopen erbjudits konungen,
nämligen Åbo och Raseborgs slott med tillhörande län samt
det nordligaste Bottenlandet eller Norrbotten, mot det att han
skulle afsäga sig riket. Dessa villkor hade konungen ock i
det närmaste antagit, då han med ens hade fått underrättelse
om dalkarlarnes tåg och till följd däraf afbrutit hela
underhandlingen.
Det var dock tydligt, att föga härmed egentligen stode
att vinna. Ärkebiskopen var i själfva verket för mäktig och
kunde blifva det ännu mera, på samma gång som det var
alldeles gifvet, att konung Kristian på våren skulle komma
till undsättning, och då var konungens öde afgjordt. Han
kunde för någon tid uppskjuta, men icke undanrödja den ofärd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
