Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
nils bosson stube.
hvarje redlig man, hvilken låtit honom komma i denna nöd
utan att lyfta en hand till hans försvar. Och bakom den
åldrige, brutne, af ödet så hårdt hemsökte konungen utbredde
sig i ett oöfverskådligt fjärran hela Sveriges rike.
Detta Sverige talade med hans hustrus röst, grät med
hennes tårar, bönföll med hennes blick. Och vid den sköna,
bleka bedjerskans ord och tårar framkallades liksom genom
en mäktig besvärjelse drömmen, där han såg konungens bild
alldeles sådan, som han nu stod framför honom. Fräls mig,
fräls mig! — stod att läsa i fårorna på konungens panna,
dallrade i hans stämmas tonfall, och åsynen af den mörke
ärkebiskopen, hvilken stod där likt ett svart moln med
stormen i sitt sköte, lade liksom med nödvändighet på konungens
läppar ett af alla utom Nils oförnummet: »det är för sent!»
Nils var i högsta grad upprörd. Mellan dessa båda män,
den svage och vankelmodige konung Karl och den starke,
kraftige, men tillika hårde och hämndlystne ärkebiskop Jöns,
skulle Sveriges öde smidas fram.
»Hvad synes dig, Nils Sture?» halfhviskade en stämma
i riddarens öra, medan en hand lade sig på hans axel.
Det var Sten Sture, som fått sikte på sin vän och nu,
när det blef någon möjlighet att slippa fram genom
trängseln. närmat sig Nils. Denne stod drömmande och såg efter
konungen, som i detsamma dragit sig tillbaka ur burspråket.
Konungens sista blick hade, så tyckte Nils, träffat honom, och de
konungsliga dragen hade därvid blifvit ännu blekare än förut.
Det var en lång, skarp, frågande och anklagande blick; — och
i detsamma hade konungen vändt sig om och försvunnit.
Då träffade vännens fråga Nils. Han flög till och såg
upp på herr Sten, hvars anlete utvisade fullt ut lika
våldsamma känslor som de, hvilka rasade inom Nils själf,
r- »Sådan syn som denna», yttrade Sten, »menar jag kan
komma tankarna att brådmogna i en mans bröst!»
»Väl, om de mogna, Sten!» genmälde Nils. »Hvad mig
beträffar, tror jag, att jag genom denna syn kommit till
klarhet med mig själf.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
