Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
> en syn.
107
samma strand, till Sverige och Sveriges land, och så litet
fäste han sig vid sig själf och det förhållande, som varit
rådande mellan honom och konung Karl, att han i själfva denna
stund hufvudsakligen riktade blicken på målet, liksom man
väl, när man stiger i båten och skjuter ut från strand, kan
-anmärka en besynnerlig bildning af den klippa, där båten
haft sitt landfäste, men icke därför låter denna utöfva något
inflytande på sig, sedan man tagit till årorna och båten
fått fart.
Konungen talade till folket och redogjorde för hvad som
blifvit öfverenskommet mellan honom samt riksens herrar och
män. Det var öfver hufvud taget blott ett upprepande af
den skriftliga öfverenskommelsen dem emellan. Han afsade
sig offentligen riket och frisade alla, som svurit honom
huldhet och trohet, från deras ed. Han slutade med följande ord:
»Och är det vårt löfte till ofvan nämnde herrar och gode
män, att vi aldrig oftare vilja begära något välde hafva i
Sveriges rike hädanifrån, mer än som de oss beskrifvit hafva,
som riksens råd och de, som makt hafva i Sverige, oss med
kärlek unna vilja.»
Men hans stämma klang så sorgfull därvid, och han
tycktes liksom krympa tillsammans för en osynlig makt, hvilken
han icke förmådde värja sig för. Många voro icke heller de
i den stora samlingen på torget, som icke insågo och visste,
att denna afsägelse var tvungen, och det ovanliga uti att
på detta sätt offentliggöra den, att tvinga konungen själf att
uttala sin egen vanära, kastade en skugga af hårdhet och
hjärtlöshet öfver den mäktige segraren, som måhända
därutinnan mera, än han hade beräknat, afslöjade inför folket
sin rätta art.
På Nils gjorde alltsammans det mest pinsamma intryck.
När han hörde den gamla, välkända stämman tala,
genom-tonades hans själ liksom af ett genljud af de ord, som hans
hustru talat till honom om kvällen, innan han drog
hemifrån. Allt hvad konungen sade gick liksom upp i samma
böneord, på samma gång som det innehöll en anklagelse mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
