Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
törnen.
117
I hafva öfverseende därmed, ty det har icke förunnats mig
att förr träffa eder... jag har, som I väl veten, redan tvenne
resor gjort mig påmint, och I hafven undandragit eder att
svara, och när jag nu kommer tredje resan, så sade mig
vör-dig fader i Gudi, herr ärkebiskop Jöns, att I var så upptagen
af göromål, att jag måste söka eder på min farbroders
fartyg, i fall jag ville komma till tals med eder.
»Hvem ären I?» sporde konungen med matt stämma.
Fru Brita studsade. Det var något, som hon icke tagit
med i beräkningen, att konungen kunde hafva glömt hennes
utseende, och då var hälften af hennes hämnd tillintetgjord.
Ville hon verkligen njuta fullt, så måste hon således göra sig
påmint, och hon gjorde det ock utan ringaste undseende
hvarken för konungen eller sin farbroder eller sig själf.
»Det tänkte jag dock, konung Karl», sade hon, »att I
skullen minnas fru Brita Olofsdotter. Lotterna skiftas, sen I,
herre konung, så att hvad som en tid är rosenrödt kan en
annan tid vara svart. På Örebro slott haden I vind i seglen,
och allt var ljust och rosenrödt, nu är det vordet annorlunda.
Nu är det svart omkring eder, så svart till och med, att...»
»Ja, det’ är svart, svart...!» stammade konungen och
slog upp med handen, liksom ville han säga, att det var nog
med påminnelser om hvad som varit och hvad som var.
Men det öfverensstämde icke med frü Britas åsikt om saken.
»Ja, så svart», tillade hon, »att I tyckens hafva glömt
den skymf, som I en gång icke gjorde eder samvete af att
tillfoga den ärlige riddaren, herr Erengisle Nilssons husfru...
Men jag har icke glömt det jag, konung Karl, jag har icke
glömt det!»
»Men det tyckens I dock hafva glömt», yttrade konungen,
och en blixt af den forna kraften brann flyktigt i hans öga,
»det nämligen, att konung Karl eftergaf det straff, som lagen
utfäster för förräderi mot Sveriges konung!»
»Så hafven I dock något kvar af edert minne, och det
är godt, konung Karl, ty däraf torden I nu hafva behof.. .»
Det låg en sådan kall själfviskhet och en sådan hjärtats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
