Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
törnen.
123
»Äran är ock ett sigill, riddare», genmälde munken, »men
sägen mig, drog väl fru Brita i ringaste mån i betänkande
att hölja sin mans, den redlige Erengisles namn med skam
och nesa? Kom hon icke då fram med koppar i stället för
guld, fast hon både förut och sedan velat inbilla så väl sig
själf som herr Erengisle och världen, att hennes kopparstycke
var rent guld? Tryckte hon icke då ett falskt sigill af ära
på en ärelös handling? I kunnen tro det, riddare, den som
kan handla så, som fru Brita handlade då, den kan ock i
ordets egentliga mening förfalska konung Karls sigill.»
»Yid Guds dyra blod, det är en fräckhet utan like!»
»Dock är det icke blott ur en så allmän uppfattning af
herr Olof den orättfärdiges dotter, som jag hämtar stöd för
min tanke om denna fordran; jag har ett par gånger förut
sett köpebref på gårdar och jordagods, köpebref försedda med
vidhängande sigill, framlämnas af fru Brita på tinget för att
bevisa hennes åtkomsträtt, och när svaranden kunnat
uppvisa fullgoda intyg på sin äganderätt och man kommit på
den tanken, att fru Brita farit med argan list, har hon
urskuldat sig och nedlagt sin talan, sedan de falska
handlingarna, såsom hon klagat, på något outransakligt sätt
förkommit.»
»För dessa upplysningar skolen I hafva redelig tack!»
yttrade Nils efter en stunds tystnad. »Men jag vill göra
mitt bästa attjkomma fru Britas ränker på skam. Yiljen I
så vara mig därtill behjälplig, så blir icke blott jag utan
många med mig eder yttermera tack skyldig.»
»Försiktighet, herr Nils», sade munken och höjde högra
handen, »försiktighet! Det är farligare att komma fru Brita
för nära, än det är att tömma bergjungfruns trollhorn. Dock
vill jag för min konungs skull stå eder bi i hvad jag kan
och förmår och af redeligt hjärta önska eder lycka i så ädelt
värf!»
Munken försjönk i tankar, och Nils sporde efter en stund,
om det var något ytterligare rörande fru Brita, som nu rann
honom i hågen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
