Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
nils bosson stube.
Gråmunken stannade vid en sidoport, till hvilken han
hade särskild nyckel, och medan han låste upp dörren, gick
Nils ett par steg utåt gatan för att se, hvem de sist nämnde
svennerna tillhörde.
»Om jag icke bedrager mig, så är det biskop Kettil, som
kommer där borta ridande gatan fram.»
Kansleren såg äfven utåt gatan och fann detsamma som
Nils, hvarpå de båda skyndade in i huset och stängde dörren
efter sig.
När de kommo upp i skrifvarstugan eller, som det
sedermera hette, kansliet, kom en skrifvare emot kansleren och
berättade, tydligen emedan saken redan förut varit på tal
dem emellan, att herr Ture befann sig inne i salen och vore
i färd med att öfverlämna Stockholms slott till ärkebiskopen.
Kansléren nickade, som om han velat säga, att det ärendet
tagit den utgång, som han väntat, och gick fram i rummet.
I detsamma kom en småsven från det yttre större
rummet, hvarest ärkebiskopen och herr Ture jämte flera riddare
och rådsherrar befunno sig, och till hvilket dörrarna stodo
öppna, in i skrifvarestugan och bad att få det för
ärkebiskopens räkning uppsatta brefvet. Detta lämnades honom,
försedt med ärkebiskopens sigill, af en bland dennes skrifvare,
hvarvid bakom det stora bordet och en hög af papper och
sammanrullade pergamentstycken reste sig kaniken Helmich.
Han kom vänligt bugande fram mot Nils och visade med
handen inåt den yttre salen.
»Stigen in, herr Nils», sade han, »I ären ock en af rikets
råd, och det skall högeligen glädja vår vördige fader och herre
i Gudi, ärkebiskopen, att få se eder intaga eder plats bland
de andra!»
Nils hälsade kaniken helt flyktigt och gick in i rummet,
där riddar Ture Turesson, den gamle förrädaren från
Axe-vall, stod framför ett med en röd duk betäckt bord, på öfligt
vis öfverlämnande Stockholms slott åt ärkebiskopen.
Riddaren hade samma trotsiga, öfvermodiga och hånfulla utseende,
som han hade 1452, då Törd Bonde tvang honom att lämna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
