Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i mynthtjset.
127
det nämnda slottet och förde honom fången till Varnhem.
Ärkebiskopen bar sitt hufvud högre och stelare än någonsin.
Det var en syn att skåda dessa båda män, hvilka stodo kvar
efter de många skiftande händelserna, hvari de själfva
deltagit, och nu på spillrorna af en krossad konungatron handlade
och vandlade med rikets förnämsta slott.
Just som Nils trädde in i rummet, var öfverlämnandet
gjordt, och ärkebiskopen tillsade med myndig stämma sin
höfvitsmän, Karl Ragwaldsson, att rida upp och taga slottet i
besittning och låta herr Tures svenner utrymma detsamma.
»Sedan må min kansler taga hand om fataburen!»
till-lade han och vände sig om till de kringstående herrarne.
Då slogs dörren upp med dån, och den storväxte biskop
Kettil inträdde. Han var blossande röd, och man såg på
hans darrande underläpp, att vreden kokade inom honom.
Ärkebiskopen påtog sig en uppsyn af mycken förvåning, och
det låg något både öfverlägset och förebrående i hans blick.
»I kommen med buller och brak, biskop Kettil», sade
han, »som vore det fråga om att taga Stockholms slott med
storm!»
Den kalla och hånande tonen kom biskop Kettil att blekna.
»Jag märker, att jag kommer för sent...» var det enda
han kunde säga.
»Ja väl... I kommen för sent!»
»Efter eder mening, ja», genmälde biskopen, »men enligt
min, så hafven I själf haft för brådt om.»
»Det är djärfva ordl»
»Icke djärfvare dock, än att biskop Kettil dristar sig till
att uttala dem ... Jag är dock riksens föreståndare, och såsom
sådan är det jag och ingen annan, som tager slotten i handom.
Sådant, synes mig, borde hvarje man komma i håg!»
»Men I, biskop, tyckens däremot glömma, att I talen till
Sveriges ärkebiskop och furste!»
»Menen I det, ärkebiskop Jöns . .. dock hafver jag haft
så mycket omak för eder skull, att det svårligen går mig ur
minnet, och hade icke mitt svärd varit och de gode herrars,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
