Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i mynthtjset.
131
Kansleren skakade misstroget på hufvudet, medan
harmen glödde på riddarens kind. Men ingendera talade vidare
om saken. Skrifvaren skyndade att från bordet hämta
brefvet och lämna det till riddaren, hvilken mottog det och fann
däruti sitt förordnande. Det kan dock vara tu tal, hvad Nils
skulle hafva gjort, om han fått detta bref i rättan tid. Utan
’tvifvel hade det haft till följd en öppen förklaring mellan
honom och konungen, hvilken förklaring åter kunnat föda af
sig en öppen brytning lika väl som en fullkomlig förening,
detta senare naturligtvis endast, om Nils funnit konungen
sådan, som hans och den gröne riddarens åsikt om
fosterlandets väl kräfde. Såsom förhållandena nu gestaltat sig, pekade
brefvet just åt detta håll, och därför gladde det Nils lika
mycket, som David Bengtssons undanhållande af detsamma väckte
hans vrede. Tanken på Oxenstjernorna bredde ock ett eget
ljus öfver skrifvelsen. När de ärkebiskopliga skrifvarne
aflägsnat sig, då föga återstod att för konungens räkning
ytterligare nedpacka i den stora kistan, som Nils Ryting skulle
taga i sitt förvar, något som konungens för detta skrifvare
fullbordat, vände sig kansleren till Nils.
»Annorlunda hade det måhända gått», sade han med en
suck, »om det så hade varit Herrens vilja, att I och
konungen hade träffats, herr Nils, innan ärkebiskop Jöns kom åter
... Det kunnen I se af det där brefvet, som konungen
afsändt till eder, och som han själf helt visst tror hafva
kommit eder i händer...»
»Hafven I uppsatt detta bref?» sporde Nils helt hastigt.
i Och hvarför frågen I så?»
»Emedan det väcker min förvåning, att konungen
utnämnt mig till höfvitsmän i Småland, då jag väl menar, att
jag kunnat göra honom mera gagn på annat håll. . .»
»I viljen säga i Dalarne? ... Ja väl, jag föste ock
konungens uppmärksamhet därpå, men herr Krister Bengtsson,
som var närvarande, invände, att hvarifrån än faran hotade,
så hotade hon som svårast från gränsen, och utan tvifvel var
detta det, som bestämde konungen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
