Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
nils bosson stube.
Därtill svarade Nils intet. Det låg i viss mån sanning
i hvad kansleren framställde såsom det, hvilket bestämt
konungen, men å en annan sida syntes det ock, som om
ärkebiskopens vänner sökt genom denna anordning hålla honom
aflägsnad från konungens person. Men kansleren tog Nils
vid handen och förde honom in i det inre rummet, som nu
var alldeles tomt, och sedan han förvissat sig om, att inga
obehöriga lyssnare funnos, samt valt sin plats så, att han
gonom dörren kunde hålla ögat på sina skrifvare, sade han:
»En sak så godt först som sist, herr Nils, efter som
ingen kan veta, när vi härnäst komma till tals med hvarandra,
och emedan bland alla dem, som kunna något förmå i
världen, jag icke vet någon, som jag sätter det förtroende till
som till eder . .. Jag har kommit en hemlighet på spåren
ja, en hemlighet I . . . Jag kan ej säga mer, än att jag
kommit den på spåren, men redan detta är af vikt och bör
kännas af hvarje redlig svensk riddare, på det att man i tid må
kunna se upp och mota faran i själfva födelsen...»
»Den hemligheten rör således riket?»
»Den rör riket... I hörden hvad ärkebiskopen nyss sade
till biskop Kettil, att han skulle tänka uppå hvad de
talades vid, när de träffades i Linköping, då ärkebiskopen kom
åter från sin fångenskap?»
»Jag hörde det!»
»Nå väl, herr Nils, om jag icke kan nämna orden, huru
de föllo sig, så känner jag dock hufvudinnehållet af deras
samtal.. . Huru jag fått det att veta? . . . viljen I fråga, och
jag kan säga eder det, ehuru det är en historia för sig. . .
jag har det af en gammal man, hörande till samma
brödra-regel som jag, men som fordom var kansler hos ärkebiskop
Olof, Gud hans själ nåde...»
»Jag känner honom, gamle broder Andreas?»
»Just han!. .. han förtärdes af sorg öfver sin bortgångne
herre och af begäret att en gång finna dennes baneman, ty
han är fullt öfvertygad om, att den gamle herren dog af
förgift i mandelmjölk, och i sin tro, som stundom öfvergår till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
