Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
• nils bosson sture.
»Så förhåller det sig, herr Nils», fortfor kansleren, »och
bekräftar det sig, som vi väl snart skola få att se, så hafva vi
kommit ur askan i elden, såsom det gamla ordspråket säger.
Ett synes dock vara visst... konung Kristian behöfva vi
icke frukta. Det ligger icke heller i vår nådige herres och
ärkebiskops lynne att förlåta en liden oförrätt, och det
knäfall, som han gjorde inför konung Kristian i närvaro af
Danmarks rikes råd, det skilde konung Kristian för alltid från
Sveriges krona ... så vida icke .. .»
»Så vida icke . .. ?» sporde Nils.
»Så vida icke en så mäktig fiende kommer från annat
håll, att ingen annan utväg finnes till räddning...! Då,
men också endast då, skulle, efter som sakerna visa sig för
mig, ärkebiskopen glömma sin förödmjukelse så pass mycket,
att han kan förmå sig att begagna den danske kungen som
medel mot den farligare fienden, men är denne väl besegrad
och undanröjd, så är det min tro, att samma lek väntar
konung Kristian, som nu lekts med konung Karl. . .»
Sveriges rike skiftas mellan flera. ..» upprepade Nils
med rynkad panna och blicken stelt fäst på golfvet.
»Ja, det är ärkebiskopens syfte... men det hindrar icke,
att han först pröfvar på, om han icke kan styra ensam eller
tillsammans med biskop Kettil. Lyckas icke detta, så får
man se, huru det vill blifva. Det låter ju tänka sig, att
om de mäktige taga hvar sin del, så skola de blifva nöjde,
och att på detta sätt freden kan upprätthållas...»
Nils Sture greps djupt af de underrättelser, som kansleren
lämnade honom. Med sin trofasta kärlek till fosterlandet, en
kärlek, som spirat upp och slagit ut i blomma under vården
af sådana händer som biskop Tomas’, var det honom en
förfärlig tanke att se hela sin sköna ungdomsdröm förstörd, och
det så med ens, utan att han kunnat ana eller haft tid att
fatta möjligheten af något sådant. Alla hans segrar öfver
sig själf och sin egen ärelystnad, alla hans uppoffringar, hela
denna kedja af enskilda motgångar, som han tvingat sig att
fördraga, blott för att icke genom ett för tidigt rubbande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
