Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i mynthtjset.
135
det bestående framkalla just det, som han ville undvika, och
sålunda böta ett ondt med hälften värre — allt detta var
utan betydelse, vägde intet i den vågskål, där landets och
folkets väl eller ve vägdes. Framför honom låg Sveriges
framtid som ett haf, hvars vågor nyss lagt sig till ro vid
stranden, och solen lyste därpå, och allt tycktes båda lugn,
då plötsligt ur djupet höjer sig ett vidunder, som hotar ej
blott att uppröra den jämna ytan, utan framkalla en storm
utan like, en storm, efter hvars framfart man ej skulle se
en skymt af Engelbrekts land.
Kansleren följde med uppmärksamhet hvarje skiftning,
hvarje den minsta rörelse i riddarens ädla anletsdrag, och
liksom om han förmått mäta djupet och kraften af de känslor,
hvilka svallade i hans inre, fattade han hans hand och sade:
»Hafven I ett hjärta, herr Nils... har Sveriges rike
något värde för eder. . . välan, det är tid, att någon griper
verket an och räddar det rike och det folk, för hvilket
Engelbrekt lefde och dog!»
Nils tryckte krampaktigt kanslerens hand, och hans öga
blixtrade.
»Min dag torde snart komma, kansler», sade han, »och
jag skall veta min plats i striden!»
Därmed skyndade han mot dörren för att aflägsna sig.
Men i detsamma hördes dörren i skrifvarestugan häftigt
öppnas, och en skrifvare visade sig ögonblicket därefter på
tröskeln till det rum, där Nils och kansleren befunno sig.
Han hälsade vördsamt riddaren och sade i brådskande ton, i
det han vände sig till sin herre:
»Den gamle hofmästaren ligger i själatåget, herre ... han
önskade tala med eder, innan han skiljes hädan.»
Kansleren var genast färdig att följa svennen.
»Det är gubben Erland, konung Karls gamle trotjänare!»
sade han därvid upplysande till Nils, för att denne skulle
finna orsaken, hvarför han så plötsligt aflägsnade sig.
Men Nils följde själf med. Äfven denne gubbe, hvilken
gått liksom en gengångare från en försvunnen värld, var ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
