Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
nils bosson stube.
nom kär sedan hans ynglingaår, och nu, när så mycket
inträffat, som vändt honom ifrån dagens mäktige till den, som
en gång varit maktens innehafvare, var det för honom nästan
ett behof att se den gamle trotjänaren.
När de kommo in i rummet, där gubben befann sig,
sågo de honom sitta i en högkarmad stol, en gåfva af
konungen, som denne låtit tillställa den gamle från sitt eget
gemak. Han satt sammansjunken med tillslutna ögon och
hufvudet lutande snedt framåt, som om han slumrat in. Men
läpparna voro hårdt sammanpressade, liksom när man vill
förkväfva smärtan.
Kansleren skyndade fram och fattade gubbens ena hand.
Nils stannade midt framför honom.
En plötslig, våldsam suck och ett hest, häftigt andetag
gaf tillkänna, att ännu icke lifvet flytt. Han slog upp
ögonen, och blicken föll på Nils Sture.
»Herr Nils!» hviskade han därvid så sakta och så matt,
att det knappast kunde höras.
Men Nils gick fram och fattade den fromme gubbens
hand, och så mäktigt strömmade minnena från forna dagar
öfver honom, att han tyckte sig liksom se dem alla
närvarande, och han föll på ett knä framför den döende.
Ett leende, så fullt af frid och lycka, som ett
människoanlete kan uttrycka, log därvid ur den trogne tjänarens
anlete.
»Gud välsigne eder, herr Nils», stammade han, »min dag
är slut.. . Konung Karl hälsar eder!»
Ännu ett djupt andetag, och så somnade den gamle in
med det fromma leendet på sina läppar.
Nils Sture förblef i sin knäböjda ställning, medan
kansleren läste ett par böner, och ännu därefter, när denne gjorde
sig redo att gå, förblef han orörlig, så att kansleren måste
gå fram och med att lägga sin hand på hans skuldra
återkalla honom till sig själf och till det närvarande.
»Mäktigt månde den gamles död hafva tilltalat eder!»
anmärkte kansleren vid de gingo ut ur rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
