Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärkebiskopens bud.
139.
ning af händelserna och hans handlingssätt för det kommande.
Isynnerhet skulle på en sådan dag som denna, då så mycket
liksom ställde till rätta och visade i en annan dager hvad
han hittills brutit ned för sig, — isynnerhet skulle på en
sådan dag den hundraåriges hälsning vara för honom
betydelsefull.
Det visade sig icke längre blott som en möjlighet, utan
som något visst och tillförlitligt, att konung Karl var värd
att bära Sveriges krona, och att man bröte en lans för denna
krona i hans namn. Dock var hans öfvertygelse ännu icke
fullt stadgad. Men det låg i de sista händelserna och
meddelandena af Nils Byting en sol, för hvars strålar de antydda
tankarne lupit hastigare framåt, än eljest skulle hafva varit
fallet, och hunnit ganska långt i att mogna till en bestämd
öfvertygelse.
När han skildes från Nils Eyting, bad denne honom
skicka en pålitlig sven till klostret fram emot aftonen, så
skulle han lämna de anteckningar, om hvilka de talat, innan
de gingo till mynthuset.
X.
Ärkebiskopens bud.
Det var ett godt stycke lidet på eftermiddagen, när Nils
Sture anlände till sitt härberge. Just som han nalkades
porten, kom Hollinger från det motsatta hållet, och det tycktes,
som om han blifvit mer än vanligt glad öfver mötet med
sin herre.
»Nu har jag det!» sade han och såg helt tvärsäker ut.
»Hvad?» sporde Nils.
»Jo, det var han... jag kände honom genast, för jag har
riktiga falkögon.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
