Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erkebiskopens bud.
141
och att han varit rorsman på herr Tords fartyg. Jag kom
till Stockholm och jag blef antagen i marskens tjänst, och
något därefter kom äfven min fader, och sedan följdes vi åt,
tills han seglade den kalla kosan, som bär bort från denna
världen . . . Men det var nu icke därom jag skulle tala .. .»
»Nej, det var det icke. .. men styrmannen, som gick i
land på holmen . .. ?»
»Det var den gröne riddaren; jag tänkte, att I vissten
det, fast jag själf aldrig fick det att veta, förr än sedan jag
börjat lägga ihop det ena och det andra nu efter hans död.
Han hade en förunderlig makt att göra sig oigenkännlig. Jag
såg ofta den hvita manteln komma och gå hos min fader,
för han var riddarens sven mer än marskens, och sedan
konungens, men aldrig kunde jag i honom känna den skrattande
herren, åt hvars besynnerligheter hela världen grinade. Men
om I kunnen föreställa eder, hvilken makt han hade öfver
min fader! Jag vet icke, hvad riddaren skulle hafva befallt,
som icke min fader skulle hafva uträttat. . . också hade de
följts åt och delat ljuft och ledt genom hela världen, både
kristmanna- och hedningaland.»
»Numera vet jag väl, att det var denne man, Gud hans
själ nåde! som var mig till hjälp både på Hjorten och vid
andra tillfällen», yttrade Nils. »Men låt mig höra vidare om
honom och din fader!»
»Ja, I kunnen det väl förstå, att samma vördnad, som
min fader hyste för honom, skulle äfven uppstå hos mig, och
när min fader dog, så lät han mig svära den dyraste ed att
i allt lyda den hvite mannen .. . Därför, sen I, herr Nils,
måste jag vara honom behjälplig, när han utestängde
konungens bud från Penningeby, fast det sved mig i hjärtat, och
jag sporde mig tusen gånger till, om min fader i slikt fall
skulle hafva utfört hans befallningar.»
»Dock förundrar det mig, Hollinger, att du aldrig kunde
under de många åren finna, det den hvite och den gröne vore
en och samme man.»
»Hade jag någonsin sett mer än hans ögon, så hade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
