Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärkebiskopens bud.
147.
»Ja väl, herr Nils ... min fader blef mördad ... mördad
samma natt, som han fått konungens sigill färdigt!»
»Och gärningsmannen?»
»Han blef aldrig upptäckt, och konungens sigill
försvann ... I kunnen icke minnas, att jag den tiden blef skickad
med bud från herr Törd till konungen .. . När jag kom hit
till Stockholm, träffade jag min faders lik. Jag föll genast
med inin tanke på herr Jost, och Gud och Guds moder
förlåte mig den fröjd, jag kände, då jag tänkte på, att det var
mitt svärd, som rammade den lede förrädaren om natten
utanför Axevalla.»
»Mördare eller icke, så gjorde ditt svärd den gången god
tjänst, Hollinger . . . dock tror jag knappast, att Jost von
Bar-denvleth, efter hvad du har sagt och hvad vi för öfrigt hafva
fått spaning på, var din faders baneman.»
»I sägen det, herr Nils ... jag har denna dag kommit på
helt andra tankar, och I kunnen nu förstå mitt utrop af
vrede mot den svarte ränksmidaren i fru Britas tjänst .. . och
det svär jag vid min faders minne, jag vill icke längre vara
i eder, den ypperste riddares tjänst, om jag icke skall bringa
denna sak i ljuset och så göra min forne herre, konung Karl,
en tjänst, på samma gång som jag hämnas min fader!»
»Det talet tycker jag om, Hollinger ... så vill jag, att
min sven skall handla. Låt lagen döma!»
Det var väl icke alldeles öfverensstämmande med
Hol-lingers mening om saken. Ty han hade fått sina åsikter om
rätt och orätt och om hämndens icke blott tillåtlighet utan
ära under sitt vistande bland de vilda fribytarne, hvilka, om
ock ett och annat undantag fanns, hyllade alltjämt samma
grundsats att vara allas fiender, men, såsom de älskade att
säga, endast Guds vänner. Men likväl lät han sin herres
mening råda, dels emedan han visste, att denne ville hans
verkliga väl, dels ock hufvudsakligen emedan han, liksom alla,
hvilka kommo i närmare beröring med Nils Sture, älskade
honom af hela sin själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
