Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärkebiskopens bud.
149.
fort vi komma till Penningeby, tillsammans n^d Brodde
öfverlägga om detta ärende ... Vi hafva denna resan intet vidare
att beställa i Stockholm, utan i morgon draga vi härifrån ...
Jag är lika ifrig som du att vinna ett godt slut härpå och,
om möjligt, hjälpa den arme konungen i hans betryck.»
Därmed slutade deras samtal, och Nils sände Hollinger
till Gråbrödraklostret att af konungens kansler, herr Nils
Byting, erhålla de dyrbara anteckningarna. Medan han var
borta, kommo Brodde och Erik, och Nils meddelade dem sitt
beslut att följande dagen rida till Penningeby. Svennerna
hade åtskilligt att berätta från slottet och om det präktiga
gästabud, som herr Ture tillredt för ärkebiskopen.
»Och knappast behöfven I nu frukta någon förföljelse
af ärkebiskop Jöns, herr Nils», yttrade därvid Brodde, »att
döma af hvad jag hörde, när jag stod bland de andra
herre-svennerna.»
»Det gläder mig att höra», sade därtill Nils, »knappast
kan jag säga detsamma om ärkebiskopen tillbaka.»
»Det var en af ärkebiskopens småsvenner», fortsatte Brodde,
»han kom att stå en stund helt nära mig, och som han stod
där, kom en annan småsven och skrattade och omtalade, det
herr David och ärkebiskopen varit till tals med hvarandra
om eder, och herr David hade varnat ärkebiskopen för eder
och rådt honom att med det första försäkra sig om eder
person . . . Den andre sporde då, om det var något att skratta
åt, och då berättade den förre vidare, att ärkebiskopen
skrattat åt sin broder och sagt: »den tufva, som man kan stiga
öfver, fäller ingen till mark!»
»Hm . .. dock händer det», inföll Nils, »att det sker, som
står i det gamla ordstäfvet, att stora vagnar falla omkull,
när de stöta mot en tufva, där under är mull. Hvem kan
så noga säga, huru det vill gå, när den mäktige ärkebiskop
Jöns och jag mötas?»
»Dessutom har jag något här, skall ärkebiskop Jöns hafva
yttrat till sin broder, i det han förde sin hand uppåt halsen,
som borgar för lyckan!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
