Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärkebiskopens bud.
151.
lärt honom, att han genast förkastade denna tanke såsom
snarare ledande från än till målet, utom det att han själf
därigenom alldeles gagnlöst skulle draga faran öfver sig, och då
återstod honom endast att välja mellan de två: att vänta eller
att genast gripa verket an. Det senare hade sina svårigheter,
då det naturligtvis behöfdes tid att bereda allt och dessutom
ingen kunde svara för, att bönderna skulle vara villiga att
draga ut så omedelbart efter sitt sista uttåg.
Det syntes honom till slut vara under sådana
förhållanden det bästa rådet att i tid höra sig för hos allmogen och
naturligtvis i första rummet hos dalkarlarne, hvilka deras
tankar voro, om de stodo fast vid sitt uttalade ord, att
Sveriges rike icke vore något prästadöme, eller om de voro
sinnade att se tiden an.
Han meddelade dessa tankar åt svennerna, och de
samtalade därom ännu, när Hollinger återkom från Nils Ryting.
Men svennerna voro af lika tankar som deras herre, och det
beslöts, att Erik redan följande dag skulle rida uppåt Dalarne
till fader Bengt, medan Brodde skulle draga uppåt
Siljans-dalarne, för att där samtala med allmogen. Dock skulle man
gå ytterst försiktigt till väga, icke hålla några sammankomster
eller på något sätt draga uppmärksamheten på sig, utan helst
samtalsvis med en och en eller några få söka utleta folkets
tankar. Själf skulle herr Nils hålla sig stilla på Penningeby
och lefva skild från världens buller.
»Yi hafva ock ett verk att drifva igenom under tiden!»
sade han och nickade vänligt åt Hollinger.
Denne framlämnade ön väl inlindad och förseglad packe,
som han erhållit af kansleren.
»Herr Nils bad mig tillika säga eder, att I gärna kunden
taga papperen med eder till Penningeby. Där äro de i lika
godt förvar som här, sade han, och de röra dessutom mera
herr Nils Sture än mig!»
»Godt!» yttrade Nils, »det förtroendet vill jag prisa, och
hvad på mig ankommer, skall icke en bokstaf i dem
förstöras.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
