Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
nils bosson stube.
dagen vände sig, gjorde, att Nils lämnade den af Nils Ryting
erhållna handskriften oläst i sitt lönrum. Fru Brita, som
följde honom dit in morgonen därpå, då han redde sig att
åter lämna sitt hem, sporde honom till, hvad dessa gamla
papper månde innehålla.
»En gammal saga», svarade Nils, »som vi skola läsa
tillsammans, när jag väl kommit hem igen!»
Något mera frågade icke fru Brita, och så hlef
pappersbunten liggande där bland annat papper på en hylla bredvid
spiseln. Länge skulle den dock icke blifva liggande där, ty
Nils hoppades minst om några veckor åter vara hemma.
Sedan han ytterligare anförtrott Brita Broddes och Eriks
sändande till Dalarne, i händelse de skulle återkomma
därifrån, förr än han själf kommit tillbaka från Småland,
samt hvad hon i den händelsen hade att göra, steg han till
häst och red sina färde med Hollinger och ett par andra
svenner.
Färden gick lyckligt. Det var som Brodde hade hört vid
gästabudet på slottet, ärkebiskopen betraktade herr Nils såsom
så obetydlig, att han utan fruktan kunde rida genom
Stockholm, där då i dagarne ett större rådsmöte ägde rum för att
belöna ärkebiskopen och hans vänner med land och län. Nils
harmades, när han hörde berättas, huru egennyttigt herrarne
gingo till väga, och huru litet de gjorde afseende på riket i
sin helhet. Dock hörde han intet nämnas om återkallande af
konung Kristian. Men därutinnan låg dock föga tröst, när
han betänkte, huru mycket farligare för riket det vore, om
ärkebiskopen drefve sin föresats igenom och delade det i flera
delar. Det var naturligt, att äfven om ärkebiskopen på fullt
allvar ville stå emot den danske konungen, skulle dock detta
sönderdelande underlätta rikets försvinnande i Danmark. Det
var att skära sönder den stek, som ej kunde sväljas hel, i
mindre och till följd däraf lättare handterliga bitar.
Bekymren lade sig vid denna tanke så tunga som nattens svartaste
mörker öfver hans själ, och det fanns ögonblick, då han sporde
sig själf, om det ens var rätt att bida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
