Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärkebiskopens bud.
155.
I Södertälje skilde han sig från Hollinger, och där ville
han invänta gårdsfogden, för hvilken, på det att hemligheten
så mycket bättre skulle kunna bevaras, Hollinger icke nämnde
sin herres namn, utan blott gaf anvisning, hvar han skulle
träffa honom. Detta lyckades också efter beräkning. Ingen
anade på den lilla gården, att den nye fogden var Nils Stures
sven, och den rätte gårdsfogden var en redbar man, som
dessutom ingalunda hyste särdeles vänskapliga känslor för den
stolta frun på granngården, hvarför han, när han en tid
därefter af Nils underrättades 0111 saken, icke i någon mån ville
genom något otidigt tal uppenbara, att han var fru Ilianas
fogde, då det utan tvifvel snart nog kommit för fru Britas
öron på Hammarstad.
På Ekesjö gård satt hans broder, den milde herr Svanjte,
och räknade med oro dagarne, när Nils möjligen kunde vara
hos honom. Hans glädje blef ock stor, när han från den
stora salens fönster, hvilka vette mot norr åt den hundra fot
långa bron med vindbryggan, en vacker dag såg den
efterlängtade brodern komma ridande. Han skyndade honom till
mötes, och det var som om han själf vunnit styrka och mod
blott vid hans åsyn.
Det visade sig snart, att den skuld, för hvilken Svante
häftade, måste i det närmaste hafva tillkommit utan hans
vetskap. Han hade hösten förut köpt åtskilliga varor af en
krämarsven, hvilken då drog genom landét från Jönköping
till Kalmar, men det var på långt när icke för en så dryg
penningesumma, som nu affordrades honom och som
bestyrktes med en skuldförbindelse, hvarunder fanns hans eget sigill
med fädernesköldemärket Natt och Dag. Nils ville icke ännu
tro på något verkligt samband mellan denna fordran och fru
Brita, men han kunde icke fullkomligt freda sig för
misstanken, hvilken ständigt återkom.
Efter en noggrann öfverläggning beslöto bröderna att
utforska, så långt de kunde, huru skuldsedeln kommit i den
mans hand, som nu ägde den, och därunder söka på hvarje
lofligt sätt vinna tid. Det blef dock ett arbete, som var vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
