Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärkebiskopens bud.
157.
Detta var dock i och för sig mindre oroväckande, helst som
den danske konungen var upptagen med åtskilliga ärenden i
Slesvig och Holstein, hvilka hertigdömen han ärft.
Betydelsefullare var den förändring, som detta år
inträdde i konung Kristians förhållande till Axelssönerna,
hvilkas släkt på denna tid ansågs vara Danmarks mäktigaste
herresläkt. Konungen hade nämligen efter herr Olofs död
indragit Lillö och Tranekärr till kronan, och den stolte herr
Ivar, hvilken trädt till län och gods såsom förmyndare för
broderns barn, förklarade med anledning däraf konungen krig.
Häraf borde den närmaste följden blifva den, att herr Ivar
till hvad pris som helst måste se sig om efter bundsförvanter,
och hvar skulle han väl söka sådana, om icke i Sverige och
i första rummet hos konung Karl.
Ett ögonblick var Nils tveksam i denna punkt. Han
tänkte nämligen på den smälek, som den stolte herremaunen
lidit i sitt frieri till konungens dotter, och han kastade
därför blicken på ärkebiskopen, om möjligen herr Ivar skulle
vilja förena sig med honom. Men dels ville ärkebiskopen
på fullt allvar bibehålla freden, dels fruktade han att låta
en sådan makt som Axelssönernas springa för högt, dels
slutligen var det knappast antagligt, att Axelssönerna själfva
skulle vilja vända sig om hjälp till en man, för hvilken en
af dem måst fullkomligt vika af fältet, såsom förhållandet
var med herr Erik i afseende på riksföreståndarskapet. Något
anslutande till hvarandra af dessa båda makter, Axelssönernas
och ärkebiskopens, var således icke att antaga, och då
återstod intet annat än att tänka på ett sådant från de senares
sida till konung Karl, hvilken väl icke i och för sig betydde
något, men hvars namn dock kunde begagnas och hvars
vänner icke voro att förakta.
Men skulle sålunda ett förbund inträda mellan
Axelssönerna och konungen, så var det icke svårt för hvilken som
helst att inse, det ett sådant stode riktadt lika mycket mot
ärkebiskopen och riksföreståndaren i Sverige som mot konung
Kristian i Danmark. • Ärkebiskop Jöns kunde lika lät(; räkna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
