Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
nils bosson stube.
Och då såg stolts jungfrun upp med sina stora, sköna
ögon och log emot fadern så ljuft, så varmt, att han måste
vända sig bort och själf hade svårt att betvinga en suck, som
ville tränga sig fram.
Så förflöto dagarne, och jungfruns kind blef allt mera
genomskinlig och blek.
En morgon stannade hon på sitt rum, och konungen
besökte henne där för att själf se och höra, huru hon befann
sig. Hon var så hvit som en vattenlilja, men hon log dock
mot sin fader och räckte honom sin hand, där hon satt i den
djupa fönstersmygen och såg ut öfver fjärden, som låg och
log i morgonsolens guld. Där ute rådde idel frid och fröjd.
Hvarje liten våg, hvarje liten blomma vid strand log i
kärlek, när de kysstes af solen, och hvarje fågel på kvist sjöng
om Guds makt och härlighet.
Men där inne, där den sköna konungadottern satt, var
det så mörkt och kallt och ödsligt, och när hon log mot sin
fader, tycktes själfva leendet vara som ett stjärnskott i
vinternatt.
»Jag blir nog bättre», sade hon och nickade så vänligt
mot konungen, »jag blir nog bättre fram på dagen! I skolen
icke för min skull oroa eder, kär fader min . . . när som I
kommen åter från tinget, skolen I finna mig frisk igen.»
Konungen lyfte med mildt våld upp hennes sänkta
hufvud, så att han kunde se henne i ögonen, och dessa stodo
fulla af tårar. Då log han ett vemodigt leende och lät åter
hennes hufvud sjunka.
»Dotter, dotter min», sade han, »du sörjer dig till döds
här i ensligheten hos din fader!»
»Sägen icke så, sägen icke så, fader!» afbröt stolts
jungfrun lidelsefullt. »I fördubblen därmed min smärta!»
»Dock hafver jag väl ännu de vänner, hos hvilka du
liksom din syster kan få se världen och njuta den fröjd, som
din ålder kräfver. Din morbroder, den ädle herr Gustaf
Carlsson, eller din svåger, herr Erik Eriksson ... jag menar, att
du hos hvilkendera af dem som helst skall finna ett hem!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
