Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
nils bosson stube.
som, sedan han framplockat sitt guld på berget, ligger och
solar sig, njutande af dess glans med sitt ena öga, medan
det andra spejar omkring i rymden, om någon skulle våga
sig upp att rycka skatten ifrån honom.
En småsven steg genom dörren från det yttre rummet
och gick med ljudlösa steg öfver den mjuka mattan fram till
sin herre. Denne såg upp, afbidande ett svar utan att spörja.
»Jag har icke lyckats finna honom!» sade småsvennen och
tillade efter en stund, »men är det så eder vilja, så sitter jag
upp och rider honom-till mötes ...»
»Hvart vill du så rida?» sporde ärkebiskopen.
»Söder ut, herre ... Karl ßagvaldsson såg honom där
i går!»
»Nej, nej», yttrade ärkebiskopen, »det är af ingen vikt.
Småsvennen aflägsnade sig, och
ärkebiskopen-riksföreståndaren försjönk åter i samma till utseendet lugna, af hvarje
bekymmer ostörda njutning af ögonblickets ro, tills dörren
åter öppnades, och en mörkklädd, framåtlutande, hostande man
inträdde. En omärklig darrning på handen var det enda, som
därvid förrådde, att något försiggick inom den slutne prelaten.
Det var kaniken Helmich, som inträdde.
»I kommen från Nyköping, Helmich ... hvad nytt
därifrån?» sporde ärkebiskopen och nickade nedlåtande mot sin
förtrogne.
Denne såg med ett visst uttryck af förvåning i det
gulbleka, fårade anletet på sin herre och bemödade sig förgäfves att
därunder betvinga ett häftigt anfall af den besvärliga hostan.
»Jag kommer från Nyköping, vördig fader i Gudi,
ärkebiskop Jöns!» sade han, »och jag har varit där i edra ärenden
... Efter som det synes för mig i min stora enfald, går en
väderil öfver fältet .. . han kan tyna bort och själfdö, men
han kan ock växa till storm. Dock vet jag väl, att I ären
beredd för hvarje fall, så att intet kan öfverraska eder. Därför
må jag icke falla eder besvärlig med mina iakttagelser i oträngdt
mål. Sedan biskop Kettil dog, Gud hans själ nåde, så ären
I ensam herre i Sveriges rike!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
