Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS STURE OCH ÄRKEBISKOPEN MÖTAS.
221
tyg, som tillhörde herr Nils och till följd af en befallning,
som denne genom en af sina egna svenner skickat till
Penningeby tvärt öfver från Åland, anländt till Stockholm för
att därifrån hemföra honom.
Men ärkebiskopen mätte samma kväll med häftiga steg
det mattbelagda golfvet i sitt rum på slottet, och hans
småsvenner påstodo, att så länge de voro vakna, hörde de
oupphörligt sin herres steg från den ena ändan af rummet till
den andra, och när de kommo in på vanlig tid morgonen
därpå, hade de funnit honom gående på samma sätt, mörk,
hotande och kall.
Något därefter skickade ärkebiskopen bud efter kaniken
Helmich, och denne infann sig, så fort hans sjukliga kropp
tillät det.
»I skolen få eder vilja fram, Helmich», sade han kort
och tvärt till denne, »men det är visst och sannt, att
bröllopet i Nyköping får icke blifva af.. . jag ville hellre lämna
min ärkebiskopliga staf i edra händer, än att den förening
med konung Karl, hvarpå dessa Axelssönerna tänka klifva
upp till finnarne af makt och höghet här i Sverige, skall gå
i fullbordan. Gören eder därför redo, Helmich, och allt hvad
I bedjen af mig, vill jag gifva eder!»
Kaniken log sitt fina men djäfvulska leende.
»Jag tänker, att allt skall gå bra, hvad den saken
beträffar», sade han, »vi skola blott hafva allt klart oss emellan,
och därför månde vi nu genast sätta allt på papperet. . .
Sedan skall jag vara i Nyköping så fort som herr Erik.»
Och ärkebiskopen satte sig till sitt skrifbord. Hans
ansikte var blekt som döden, och hans hand darrade, medan
pennan raspande for öfver papperet. Kaniken stod i en ödmjuk
ställning på andra sidan bordet och utsade med sin
sammetslenaste ton, som nu icke besvärades af någon tillstymmelse
till hosta, sina villkor.
När allt var färdigt, satte ärkebiskopen sitt sigill
inunder och öfverlämnade papperet åt Helmich.
Men ännu, innan denne aflägsnat sig, ropade ärkebiskopen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
