Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
NILS BOSSON STUBE.
en småsven och tillsade honom att kalla en af hans
svenne-höfvitsmän, hvilken också några ögonblick därefter inträdde.
»Du känner, hvart Karl Ragvaldsson ridit?» sporde
ärkebiskopen höfvitsmannen.
Denne bejakade frågan.
»Nå väl, du skall med lika många af mina svenner rida
Karl Ragvaldsson till undsättning, och sedan gården blifvit
bränd i rötter, skolen I tillsammans sätta efter Nils Sture
och föra honom till mig, död eller lefvande!»
Höfvitsmannen bugade sig och försvann, och äfven
kaniken lämnade skyndsamt Stockholms slott, där ärkebiskopen
snart stod ensam, hållande bjudningsbrefvet till herr Ivar
Axelssons bröllop i handen.
XIV.
Hemkomsten.
Vid Härstäket skildes herr Erik och Nils Sture. Den
förre styrde kosan genom skärgården söder ut till Nyköping,
där han skulle ordna allt för det blifvande bröllopet. Den
senare steg om bord på sitt fartyg och seglade norr ut för
att skynda till Penningeby. Brodde, som under riddarens
frånvaro varit öfverste befallningsman på Penningeby, hade
själf, då för ögonblicket allt var lugnt, och de få svennerna,
som befunno sig på gården, i alla fall måste följa med
fartyget till Stockholm, stigit om bord och skyndat sin herre
till mötes.
När de blefvo ensamma och fartyget sköt god fart för
den sydvästliga vinden, blef det tid för Nils att spörja om
maka och barn och huru allt tillgått på Penningeby under
hans frånvaro, och han fick på alla sina spörsmål goda svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
