Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMKOMSTEN.
225
hamra ut till otadeligt stål den klinga, som nu behöfdes.
Engelbrekt framstod med ens i ett ljus af underbart majestät.
Han framlyser, glänser och försvinner som en blixt i fjärran,
men den, som ville gå hans väg, den, som ville verka hans
verk, måste så småningom utbildas till likhet med honom,
och en likhet ej blott med afseende på uppfattningen af folk
och rike, utan en likhet i den för detta mål arbetande viljans
beskaffenhet, en likhet i själshöghet, i fasthet, i sans och lugn
och själfuppoffring.
Vinden fyllde seglen, och vågorna bullrade framför
fartygets stäf. Snart böjde man in i den långa viken till
Penningeby, och kölen klöf med fart den välkända böljan till
hemmets strand.
Nils stod vid akterstäfven och Brodde vid hans sida,
när fartyget lade till på den vanliga landgångsplatsen. Båda
sågo bort öfver skogen väster ut, där Penningeby låg, och
bådas blickar hvilade på en tjock, hög rökpelare, som stod
rätt upp öfver skogen, som om en skogsbrand härjat platsen.
»Hvad månde detta vara?» voro de ord, som framgingo
öfver Nils’ läppar.
»Guds död, herr Nils!» utropade en af de andra
sven-nerna, som kom framspringande, innan Brodde hunnit yttra
något, »Guds död, jag menar, att någon olycka händt vid
gården!»
»Så lära vi snart blifva det varse», inföll Brodde, »men
dessförinnan månde vi icke oroa oss blott och bart för
rök-stodens skull!...»
»Friskt i land och till häst!» befallde herr Nils, och man
inväntade icke ens landgångens utläggande, utan svennerna
hoppade i land. Brodde ropade till en af dem att springa
upp till närmaste torp och säga till, att svennerna med
hästarne skulle skynda ned till stranden.
»Yi komma tidigare till bys, än som de väntat oss»,
sade han till Nils, »och därför hålla de väl med hästarne där
vid stugan.»
Men Nils var ifrig att komma fram och ropade till
Teatammtti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
