Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
NILS BOSSON STUBE.
att han kunde framstamma en någorlunda sammanhängande
berättelse om förloppet.
»Fogden hviskade åt mig: folket räddar sig själft, men
riddarens hästar måste vi tänka på... smyg dig till stallet.
Och jag gjorde som han sade, och det lyckades för mig och
ett par svenner, som jag träffade under vägen, medan fienden
höll på att uttömma er ladugård och ert visthus, att
obemärkta komma till stallet och få ut hästarne, med hvilka vi
redo bort, just som lågorna började slå ut...»
»Och fogden?»
»Honom sågo vi icke till, om de andra icke sedan träffat
honom, ty när hästarne väl voro på traf norr ut, så skyndade
jag mig hem till mitt, det var på kvällen.»
»Så är det dock möjligt, att han kan hafva undkommit
... vi må gå fram till branden, kanske* återstår ännu något
där att göra, som väntar på oss.»
Och hastigt ilade han framåt, och svennerna och
landbonden följde. Brodde var främst vid sin herres sida, och
hans harm och själfförebråelser kände knappast några gränser,
ehuru han icke med ett ord eller ett utrop gaf dem luft.
Snart stodo de framme vid de brinnande murarna.
Lågorna voro nu i färd med det sista, som fanns af trävirke.
Det såg ut, som om mordbrännarne stannat och hjälpt till
att sprida branden genom att antända allt, som eljest varit
oåtkomligt. Med den gynnande vinden, hvilken liksom var
beställd att så snabbt som möjligt föra Nils Sture framåt, så
att han med egna ögon måtte blifva vittne till sitt brinnande
hem och dess af hettan rasande och ramlande murar, hade
fartyget knappast behöft den tid, som nu tilländalupit från
Härstäket och till Penningeby viken, för att föra Nils till ort
och ställe. Dagen förut hade ärkebiskopens svenner kommit,
utan tvifvel hade de först denna dag lämnat den brinnande
gården. Den stolte ärkebiskopen hade således låtit kasta
mordbrännarfacklan i sin fiendes gård nästan i samma stund,
som han kastade i dennes ansikte beskyllningen för
förräderi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
