Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
NILS BOSSON STUBE.
Emellertid var ingen tid att förlora.
»Nu först till Länna med min fogdes lik», befallde Nils,
»och sedan bort härifrån!»
Och tvenne svenner lyfte varsamt liket upp på en häst.
Riddarne och de öfrige sutto upp, och så redo de i sakta
skridt framåt vägen till Länna kyrka.
XY.
Fru Ilianas gårdsfogde.
Det var ett par dagar efter de sist skildrade
tilldragelserna, en ovanligt varm och vacker höstmorgon. Solen
strålade från den renaste himmel, och en ljuflig vind fläktade
endast värme öfver den vackra nejden omkring Hammarstad.
Den lilla strömmen flöt porlande fram mellan lunder af
lummiga löfträd, i hvilkas kronor bina med förökad ifver tycktes
vilja insamla sin sista skörd för året, och fåglarne sjöngo
sina vackraste sånger. Allt var så stilla och fridfullt, som
om sorger och bekymmer aldrig kunde nå denna lilla vrå af
världen.
Tvenne gossar lekte på åvallen. De voro herrebarn, det
syntes på deras klädsel, men de voro storväxta och starka,
synnerligast den ene, som roade sig med att kasta sten öfver
vattenytan.
»Såg du, Moritz», sade denne, »såg du den stenen, han
gick öfver lindén!»
Moritz såg upp med sitt blida anlete och log så godt
emot brodern samt lät sina blommor, som han samlat, ligga
vid sina fötter, medan han tog ett steg åt sidan för att rätt
kunna se broderns styrka och skicklighet i stenkastning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
