Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMKOMSTEN.
235
»Hafven tack!» utropade han och räckte armarne mot
dem. »Så är jag rikare i min fattigdom, än någonsin
tillförene, ty nu vet jag, att nio redliga hjärtan följa mig icke
för lön skull utan af kärlek ... hafven tack! Nu tror jag,
att vi skola kunna verka något godt och dugande
tillsammans!»
Nils tryckte svennernas händer hvar efter afinan, hvarpå
han tillsade en af dem att skynda söder ut för att begifva
sig till hans husfru, fru Brita, och omtala för henne hvad
som timat samt att han själf dragit uppåt Dalarne.
»Och nu bort härifrån!» utropade han till sist och räckte
handen åt Sten.
Men då hördes ljudet af hästtramp, och det var en hel
skara, som kom ridande bakom skogen. Alla stodo, som om
de med ens blifvit förvandlade i stenbilder.
»Tag min häst, Nils, tag min häst!» utropade då Sten
Sture. »Jag är fredad, och dina svenner gå nog också frie...
I Guds namn, tag min häst, Nils ... ett ögonblick till, och
all räddning är omöjlig!»
»Nej!» svarade Nils, och hans öga strålade af en underbar
glans. »Nej, som jagad hjort vill jag icke fly från min brända
gård. Är det så, att Herren hafver utsett mig till sitt
verktyg för Sveriges land, så må jag kunna med mitt goda svärd
reda mig en väg härifrån ... hvarom icke, så må min bana
ändas här. Jag vill icke vika ett steg. Här vill jag falla
vid sidan af min trogne fogde, om så är bestämdt.»
Medan han ännu talade, syntes de första hästhufvudena
skymta fram bakom träden. Det blef en högtidlig tystnad,
endast afbruten af det rasslande ljudet, då riddarne och
sven-nerna drogo sina svärd.
Men i stället för härskri höjdes ett jubelrop mot himlen.
Det var Brodde, som kom med de räddade hästarne. Han
hade insett nödvändigheten af att skyndsamt kunna lämna
Penningeby och därför, så fort han såg, att intet där var att
göra, ilat norr ut att söka finna hästarne. Detta hade också
lyckats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
