Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
NILS BOSSON STUBE.
är vinden. Och han kastade med förvånande skicklighet
stenen. Han gick högt öfver den höga linden.
»Ja, hvad säger du nu, Moritz?» vände han sig sedan
segersäll till denne, »jag menar, att jag snart skulle kunna
knäppa vindflöjeln på Hammarstad — det unnade jag just
den elaka fru Brita. Men hvad är det? ... En and! Tyst,
Moritz, tyst, jag skall hafva honom!»
Han smög krypande genom buskarne utefter stranden,
och Moritz, som icke ville lämna sin broder, följde sakta efter.
Det var dock ett längre stycke väg, än som Svante beräknat,
fram till det ställe på stranden, hvarifrån han skulle kunna
våga ett stenkast på anden utan att göra sig löjlig. Men
när de efter mycket besvär kommo fram till detta ställe,
hade anden redan flyttat sig framåt utåt floden. Detta eggade
ännu mer Svantes ifver.
Uppe på vägen från Hammarstad, som här närmade sig
åbrädden, red på en stadig häst i sakta mak en kvinna, som
stannade, när hon fick syn på gossarne.
»Hvad hafva de väl för sig, de vilda piltarne?» sporde
hon en småsven, som red strax bakom henne. »Jag menar,
jag får ingen ro, så länge min ädla fränka och hennes
väninna finnas mig så nära... Svante, är det du, Svante?»
ropade hon med hög och myndig stämma.
Men Svante hörde icke, eller om han hörde, så ville han
icke höra, utan fortsatte sitt framåtskridande utefter stranden
med förökad fart. Moritz däremot stannade.
»Moritz, kom hit, får jag spörja dig till!» ropade den
förtörnade frun till denne, som hon tydligen kände, efter som
han befann sig närmare intill henne.
Och Moritz kom och hälsade vänligt på frun, i hvilken
han igenkände fru Brita Olofsdotter på Hammarstad. Men
fru Brita tycktes ingalunda med blida ögon betrakta det
vackra och milda barnanletet. Tvärt om såg det ut, som om
fromheten och godheten i dessa ögon frammanat sin motsats
i hennes. Hennes öga ordentligt gnistrade, fast läppen log.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
