- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 3. Testamentet /
239

(1894) Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FETJ ILTANA’8 GÅliDSFOGDE.

239

»Det är din broder, som springer där borta, kan jag
begripa», sade hon, »hvad gören I här?»

»Jag plockade blommor vid stranden!»

»Blommor, plockade du blommor... hvar har du dem?»

»Jag lämnade dem där nere, när jag skulle följa efter
bror Svante.»

»Men du ljuger, skall jag säga dig... du har något
annat för dig, din bror håller sig undan, han, och det gör han
rätt uti. Säg sanningen, Moritz, hvad gören I här?»

Det prasslade i buskarne tätt bakom småsvennen, hvilken
satt strax bakom sin matmoder, men tycktes vara af den
arten, att han föga brydde sig om, hvad som hände och skedde
i världen, så tung och djupsinnig eller rättare frånvarande
såg han ut.

»Nå fort, gosse!» ropade fru Brita, »hvad gör du här?»

Gossens öga hvilade så öppet och så fast, men tillika så
hjärtefromt på fru Brita, att det borde icke hafva behöfts
mera för att öfvertyga henne om hans sanningskärlek.

»Jag har sagt det, fru Brita!» svarade han helt
saktmodigt.

»Nå du heliga Guds moder! hvad tiden har blifvit ond...
står icke barnet där och ljuger mig midt upp i ansiktet!»
och hon lutade sig ned, allt medan hennes ögon gnistrade
och hennes mun log, och hon räckte ut sin hand och fattade
gossens örsnibb, hvari hon sänkte sina naglar.

Det syntes tydligt på gossens anlete, att smärtan icke
var ringa, och tårarne höllo på att titta fram och skvallra
om, huru han led, men icke ett ljud kom öfver hans
sammanprässade läppar.

»Till du tala sanning?» sporde åter den barska frun.

Men Moritz teg.

Då kom en väl riktad sten och träffade fru Britas häst
mellan öronen, så att han med ens hoppade till och tog ett
skutt åt sidan, och de mordiska naglarne måste lämna sitt
rof. Hon fick nog med att söka få styr på sin häst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/3/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free