Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
NILS BOSSON ST dEe.
dotter, hvars blekhet fäste hennes uppmärksamhet och
tycktes bekräfta hennes misstankar. Ty hon hade långt före
detta anat, att den nye fogden på granngården hade att skaffa
med något, som anginge henne mycket nära. Och det förhöll
sig onekligen, som hon sade. Hollinger hade med en
slughet och en ihärdighet, hvilken vida öfvergick allt hvad fru
Brita kunde ana, omspunnit henne med ett nät, hvari hon
utan tvifvel till slut skulle fångas, om det ock dröjde, och
med en djärfhet, som icke skyggade tillbaka för någonting,
hade han, såsom fru Brita nämnde, uppträdt inom
Hammarstad i husets aflägsnaste rum.
Fru Brita hade till slut tagit i sin enskilda tjänst den
tungsinte och dåsige samt i alla afseenden på hufvudets
vägnar klent utrustade sven, som äfven nu var henne följaktig
på ridten till fru Iliana. Hon hade nämligen misstänkt, att
den närgångne fogden förstått att besticka hennes tjänare, och
därför velat förse sig med en, som, om han också skulle låta
besticka sig, dock icke skulle vara i stånd att blifva hennes
fiende till någon synnerlig nytta.
»Ären I sjuk, fru Brita?» sade Brita Olofsdotter, »I
blifven med ens så hvit som krita i synen?»
»Å nej», svarade den tilltalade, »men jag kom att tänka
på min frände, konung Karl, när som I taladen om min
svågers skuld till eder . .. Denna gård var en gån g hans, och
min broder, Gud hans själ nåde, fick den af honom.»
»Och det gör edert hjärta ve ... jag måtte säga, men rätt
är rätt, fru Brita, och hvad som är mitt, det skall blifva mitt!»
Dörrens öppnande och Ilianas återkomst afbröt Brita
Karlsdotters svar. Men den fina rodnaden, som nu göt sig
öfver hennes kind, och de blixtrande ögonen tillkännagåfvo,
att hon långt ifrån icke var svarslös.
»Nå», ropade Brita Olofsdotter, »hvar är fogden?»
»Han är för ögonblicket icke att finna!» svarade Iliana
icke utan förtrytelse.
»Kunde tro det. . . kunde tro det, men jag skall säga dig,
Iliana, hvar han är till finnandes, jag.. . Han är på Ham-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
