Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FETJ ILTANA’8 GÅliDSFOGDE.
247
marstad, så visst, som att jag är här ... och det säger jag
dig, Iliana, finner jag honom denna gång, så går mitt hot i
fullbordan, så närskylda vi än äro ... och sedan må du göra,
hvad dig lyster.»
»Besinnen eder dock, Brita ... han är i min tjänst, och
jag gifver dig mitt ord, att han icke vidare skall sätta sin
fot på dina ägor.»
Men fru Brita Olofsdotter hörde icke på sin fränka, utan
steg upp med en häftighet, som om det gällt lifvet, slog
dörren igen efter sig, så att det sjöng i knutarne, och ropade
på gården efter sin sven, som om denne icke varit att finna
på sjumila håll.
Fru Iliana stannade kvar inne i rummet. Hon, som
icke kände det egentliga syftet med den nye gårdsfogden .och
genom ombytet endast velat göra sin ädle vän, herr Nils, en
tjänst, kunde icke fatta betydelsen af sin fränkas uppträdande,
och hennes sinne fylldes af harm öfver hennes allt för långt
drifna själfmyndighet och maktbegär. Brita åter, som kände
till allt, var ett rof för verkliga själskval, när hon såg,
hvilket obehag, som af denna tillställning vållades hennes
hjärtevän, och hon kunde icke tillbakahålla en djup suck, medan
ett par tårar föllo utför de fina kinderna.
Med innerlig vänlighet fattade Iliana då hennes hand och
slöt henne ömt intill sig samt bad henne icke taga sig det
timade så nära.
»Yisste jag blott», sade hon, »att eder herre och man, herr
Nils, icke längre behöfde min rätte fogde, så skulle jag dock
gärna göra min fränka till viljes . .. Men högre sätter jag
alltid hans önskan än hennes.»
»Jag tror icke, att du skall behöfva ångra dig!» sade
Brita och besvarade sin väns omfamning.
Under tiden kom den tröge svennen fram med hästarne
och hjälpte sin matmoder att sätta sig upp i sadeln, hvarpå
hon lämnade sin fränkas gård, i sitt sinne ännu mera
förbittrad, än när hon kom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
