Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FETJ ILTANA’8 GÅliDSFOGDE.
251
hållen ... Men nu måste saken hafva sin gång, allt för länge
hafven I låtit leka med eder, och herr Svante där nere på
Ekesjö-låter icke skrämma sig däraf, att en uggla flyger
öfver hans skorsten, ja icke, om hon så ock fölle ned i hans
spis.»
»Det är sant!» yttrade en röst bakom de samtalande, och
fru Ilianas gårdsfogde trädde fram ur spisen, »men några
sådana ugglor, som I behöfven frukta för, hota aldrig den ädle
herren», tillade han, »ty han har hvad I icke hafven, och
det är ett godt samvete.»
Fru Brita blef likblek och tycktes vilja segna ned vid
bordet, där hon stod; skrifvaren kastade sig tillbaka i stolen,
så styf och spänd, som om han fått ett krampanfall.
»Länge nog har jag gått skallgång efter eder, och
knappast trodde jag, att jag skulle komma öfver eder i det
innersta af edra mörka gömslen, men nu är det jag, som har edert
öde i mina händer, fru Brita ... ja, se på mig, så ser jag ut,
och mitt namn är Hollinger Birgersson ... ja, hvad menen I
väl, sonen till den Birger, som lönnmördades, sedan han
stuckit det sigill, hvarmed I nu hafven velat stjäla det lumpna
guldet från konung Karl.»
Hollinger blef allt hetare, medan han talade, men den
förfärliga fara, som genom hans uppträdande hotade, återgaf,
sedan verkan af den första öfverraskningen var öfverstånden,
ganska hastigt lif och rådighet åt både fru Brita och hennes
skrifvare.
»Du ljuger, niding!» ropade fru Brita, och då hon såg,
huru Hollingers ögon började brinna af en förfärande eld, och
huru han långsamt nalkades henne, med hvarje muskel i sitt
anlete spänd, tillade hon: »rör dig icke ur fläcken, eller jag
låter mitt folk på stället binda dig och kasta dig i tornets
mörker, där du skall hungra till döds.»
Skrifvaren, som, oaktadt fru Britas om den mest
förtviflade beslutsamhet vittnande ord, ana"de det värsta, fattade
med ena handen sigillknippan och öppnade med den andra
fönstret, invid hvilket bordet var stäldt, och innan hvarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
