Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
NILS BOSSON STUBE.
en blank tveäggad dart i sin högra hand, allt medan han
förestafvade hvad som skulle skrifvas. Det var
ett-erkännande af Gumme, att han mördat Hollingers fader, på det att
denne icke skulle förråda hemligheten med konung KarlB
eftergjorda sigill, och vidare ett erkännande af fru Brita, att hon
genom att begagna så väl detta som andra falska signet velat
falskeli gen afhända så väl konung Karl som herr Svante
Bosson, herr Nils Stures broder, och andra stora penningsummor.
Skrifningen gick för sig med mycken svårighet och
under en mängd små afbrott, hvarunder Gumme litet emellan
sökte med blicken fru Brita, om icke något tillfälle skulle
erbjuda sig för henne att smyga sig bakom den förfärlige
hämnarens rygg. Detta var dock en omöjlighet.
»Se så», sade slutligen Hollinger, när allt var färdigt,
»nu eder namnteckning därunder.
Och äfven denna befallning fullgjordes både af fru Brita
och Gumme. Men nu började den förra ändra sinne och taga
till bönboken. Och hon lade sina ord förträffligt, ehuru hon
ingenting vann därmed.
»Edra böner, fru Brita», sade han, »verka fullt ut lika
mycket på mig, som de föreställningar inverkade på eder,
hvilka gjordes af herr Erik Axelsson, när I stöden så hårdt
på eder falska rätt hos konungen. Ett skulle göra mig glad,
om jag icke visste, att allt, som utgår från eder eller
lönmördaren där, vore bedrägeri ända igenom, — och det är, att
edra böner visa mig, det så blifvit här på papperet skrifvit,
som jag förestafvat ... Dock vill jag äfven därutinnan hafva
full" visshet ... öppna fönstret», tillade han och såg på Gumme,
hvilken stod där slagen för första gången ’i sitt lif af en
häpnad och bestörtning, som han ej kunde öfvervinna.
Hollinger framtog hastigt en läderpung, hvari han
inlade det sammanvikta papperet. Han hade förutsett och
förberedt allt, och hade lyckan låtit vänta på sig, så tycktes
hon nu vilja gifva full ersättning.
»öppna fönstret!» ropade han ännu en gång, och Gumme
verkställde dröjande och med darrande hand befallningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
